Nu har jag detektivat lite igen. Föremålet för undersökningen är den här keramikkannan som fick följa med från ett besök på Erikshjälpen i Norrköping för ett tag sen. Jag hade aldrig sett signaturen förut och givetvis blev det ett antal google-vändor innan jag insåg att signaturen stod för Guldkroken i Hjo. Ett företag som grundades av Bengt och Märta Grunditz 1946. Enligt ett nätforum gjordes husgeråd främst på 40-50-talet och är tydligen lite ovanligt, eftersom deras fokus i produktion egentligen var presentartiklar och prydnadssaker, och idag är även Guldkroken uppköpt av Porslinsfabriken i Lidköping och tillverkar främst kakelugnar. Alla porslinvägar bär till Lidköping…åtminstone i den här delen av Sverige.

Enda fördelen med att ha varit sjuk är att jag hunnit titta en del på TV. Och då inte av den halvsega, halvengagerade zappa-runt-sorten. Utan, reklamfria, maratonmässiga dvd-tv-seriesorten. Jag har låtit mig slukas totalt ett tag av välgjord brittisk respektive amerikansk TV-dramatik.

Det började med Mad Men. Denna förföriskt, välgjorda, mångbottnade tv-serie. Sen kände jag att, nej, jag kan ju bara inte se allt på en gång nu, när nästa säsong inte börjar förrän i augusti igen. Så jag tog fram dvd-boxen med Huset Elliott, en höjdpunkt från 90-talet men som utspelar sig på 20-talet. Och efter dessa tv-intryck börjar jag fundera över hur en korsbefruktning rent stilmässigt skulle funka mellan 20-talet och tidigt 60-tal. Svårt att säga, men jag tycker det är väldigt bra tv-serier båda två. Jag blir väldigt sugen på att bära hatt igen, och skaffa kort page…

Nu ska jag förhoppningsvis komma på benen snart igen, men det är inte hela världen om det tar ett tag för när det är mörkt och kallt ute, så är det inte helt fel att njuta av lite 20-tal eller 60-tal. Jag har, som tur är, en del avsnitt kvar.

Mitt porslinsintresse och även intresse för färg och form har varit svårt att missa de senaste åren. Det har resulterat i en fin liten smyckessamling också. Broscher och örhängen från mor, syster, sambo och vännen A. Det enda jag funderar över lite är vilka mönstrena är. Mon Amie är självklar och även Gul Lotus, men sen?

Rätt ofta dyker det upp fiskfat på loppisar och antikbodar. Många av dem är också signerade “Gabriel”. Gabriel keramik är tydligen ett företag nere i Timmernabben, Småland och finns kvar även idag även om det nu mest tillverkas kakelugnar. Det har varit väldigt svårt att få någon rätsida på datering av dessa fiskfat, men färgerna jag sett dem i, känns oftast väldigt 50-60-tal. Milda mintgröna, lila och gula toner. Men vad vet jag, jag tycker det är fint och funderar lite på om man använde det till att ha fisk på eller om man använde det för att göra aladåber där fatet gav form och mönster till aladåben. Vad vet jag? Vet ni?

Det är med visst vemod jag plockar ner julpyntet varje år. Igår hivades granen också, som stått väldigt grön och grann i år och nästan inte barrat något alls. Eftersom det fortfarande är mörkt ute känns det också fel att ta ner stjärnor och ljusstakar, jag vill behålla ljuset men inte ha så juligt helt enkelt. Det är för tidigt med påskpynt också, jag skulle vilja ha något trevligt mellan-högtidspynt. Kanske köra en rotation bland prydnadssakerna i stringhyllan i hallen? Eller ännu hellre, börja tulpansäsongen?

Men hur får jag in ljuset i detta pynt? Visst, en ljusslinga kan vara fin året om, men kan man göra nåt av den? Jag får fundera lite och se om det finns lite inspiration där ute på nätet.

På vägen hem från Dalarna i julas fick jag 20 minuter och 160:- budget på favoritstället Tulavippan. Det är fascinerande hur snabbt man ändå kan scanna av den mängd med hyllor som finns där. Jag har börjat lära mig vad jag ska titta efter och vad som kan lura ögat ibland.

Det blev i alla fall en liten lampa…

Och sex stycken fina små Gefle-assietter, till min tallrikssamling. Den här gången var det dekoren Ruter som blicken fastnade vid. Ruter är tydligen Helmer Ringströms skapelse och dekoren hängde med åren 1957-1970.

Nästa steg i mitt tallrikssamlande är faktiskt att sälja av dem jag inte “behöver”, eftersom mitt mål är att ha två fina exemplar av varje. Men det får bli när jag känner mig lite mer komplett i antalet dekorer som ryms i min spretiga, men fina samling.

Mina tekoppar från Hackefors har fått sällskap. En kompis gav mig följande små söta koppar, utan att veta att jag har dem som tekopp också. Hon tyckte att det var min stil och mina färger, och mer rätt kan det ju inte bli?
Det är ändå lite roligt att se hur porslin sprids över Sverige. Att det är lite mer Gefle/Upsala Ekeby i Dalarna och Uppland och lite mer Reijmyre och Hackefors här nere i Östergötland. Det är inte särskilt underligt, men ändå ett tecken på hur de lite mindre porslins- och glasfabrikerna försåg lite mindre regioner med husgeråd. Idag är det mesta uppköpt eller nedlagt, de småskaliga porslinstillverkarna är svåra att hitta. Varumärkena finns i vissa fall kvar, men forskar man så går spåren alltför ofta till Rörstrand.

Ja, tänk, vad porslinshistoria kan vara spännande! Jag ser fram emot 2010, som ett år då jag ska lära mig lite mer om glas också.

Nu förstår jag hur jobbigt det måste vara att vara en frusen person. Att ständigt gå och huttra, dra upp axlarna och känna sig spänd och obekväm och aldrig kunna klä sig “rätt”. Jag vet vänner som fryser fingrarna av sig redan i oktober, medan en annan ständigt glömmer vantar överallt eftersom jag inte känner ett behov av dem förrän det blir väldigt, väldigt kallt. (Jag har t o m försökt bli bättre på att inte slarva bort dem genom att köpa såna där klämmor med gummiband emellan som man har i småbarns overaller, men dem har jag inte kommit igång att använda…än.)

Nu är det väldigt, väldigt kallt. Och jag hoppas att jag ska kunna hålla reda på mina nya fingervantar. Jag är väldigt glad över min nya vinterjacka, som håller värmen precis som man kan förvänta sig. Eftersom jag precis läst ut första delen i P.A Fogelströms serie om Stockholm, Mina drömmars stad, så går jag fortfarande i något slags fördröjd frusenhet i en slags sympati med huvudpersonerna som bodde i dragiga söderkåkar under andra halvan av 1800-talet. Jag är bra glad ändå att jag bor i stan år 2010 när det är såhär kallt, att värmen funkar och tuffar på trots väderomställningar. Tack…industraliseringen?

Så, allt loppisfyndande 2009 har gett massa nya fynd. Men det bästa fyndet var nog ändå min vinterjacka.

Ja, Bo alltså. Bo Fajans. Ännu ett keramikföretag med rötter i Gävle. Bobergs Fajansfabrik grundades 1874 och lade ner 1967. Det jag förknippar med företaget är en hel uppsjö av vackra glasyrer, i milda men ändå färgstarka färger som på något viss matchar varandra även om kulörerna är olika. Det har blivit en del Bo Fajans på sistone, först en Termoskål i somras, sen glöggmuggar i olika modeller och glasyrer. Strax innan jul kom jag även över ett antal snäckskal, i väldigt fint skick i olika färger. Perfekt att lägga russin och mandlar på vid glöggdrickandet.

Samlingen har även kompletterats med en sockerskål. Röd och fin!

Med anledning av inlägget Våga rött.

Små äro framgångarna ibland här i livet. Två gånger har jag nu vågat mig på att använda mitt knallröda läppstift. 2010 kommer bli året då jag vågar ännu fler gånger, särskilt nu när jag köpt ett läppstift som ska sitta bättre än det jag köpt innan.