…hittar mamma min älskade griströja som jag hade som barn. Det är roligt när sånt finns sparat och även om den är något sliten blir den nu tvättad på nytt och lagd i lådan med kläder som startats till Bebis.

Just nu försöker jag även hitta bra husmorstips på hur man kan fräscha upp gammalt läder. Jag hade…ehum…en benägenhet att rita på lite allt möjligt som barn. Däribland mina skinnsandaler. Går det att ta bort 30 år gamla tuschstreck på läder utan att sabba lädret? Det borde ju gå, frågan som jag ofta ställer mig är ”What would Martha Stewart do?” (Det finns även minst 2 bloggar som har det namnet tydligen)

För lite drygt ett år sen letade jag efter brun Anemon till en kompis som skulle gifta sig. Först efteråt, dök denna upp, utan att jag ens behövde anstränga mig. Det många dock tror är att det är Marianne Westmans design, men det är det inte. Tydligen är mönstret väldigt populärt i Japan också. Av någon anledning har jag en förkärlek till blå-vitt på porslin. Det är av tradition en klassisk färgkombination och kanske är det något som tilltalar extra mycket med den kombinationen och uppläggning av mat? Det finns säkert någon väldigt logisk förklaring. Tillgången till färgpigment? Färgens symbolik?

Just nu letas det tyger. Såna där lite lagom slitna, mjuka bomullslakan, gärna med lite 70-talsmönster. Planen är att samla på mig lite olika och sen sy nya sängkläder i modell mini av de bitar som är tillräckligt fräscha fortfarande. De är ju så oslagbart mjuka!

På Prio1 i stan har jag hittat en del, medan det på andra ställen verkar svårt att komma över den typen av tyger. De som finns på Tradera går oftast för fantasipriser och då kan jag lika gärna låta bli. Annars virkas det för närvarande en babyfilt med mormorsrutor, givetvis även den i 70-talsfärger. Min smak är rätt blandad ändå, 50-talsporslin och inredningsdetaljer från samma decennium, men när det gäller textilier är jag väldigt svag för det färgstarka 60-70-talet.

Att blanda är ju ändå allra roligast.

Three is a crowd, eller tre är en samling? Kan det stämma? Jag har lite dålig koll på vad som skiljer en äkta liljan-ljusstake från kopiorna. En del står det ju import på undersidan, medan andra är helt utan märkning. Det är en stilig form i alla fall. Jag tyckte mig även skymta en i förgrunden i ett Mad Men-avsnitt, från en scen med allas vår Joan. Får se om jag kan se den igen när jag ser om serien som en slags förberedelse inför säsong 5 som förhoppningsvis är klar efter nyår…

Okej se bilden ovan som en ledtråd till min dåligt uppdaterade blogg. Jag letar lite andra fynd just nu såhär i väntans tider. Och en av funderingarna just nu är retrovagn eller inte? Snyggt vs praktiskt? Hur otymplig är en 70-talsvagn egentligen? Det är svårt att avgöra när man bara läser om dem i Blocket-annonserna. Babysittern ovan fick stå kvar, den var lite oskäligt dyr med tanke på att tyget var väldigt blekt. Men jag var bra nära…

Kom liksom emellan. Det är skördetid och äppeltid och svamptid. Just nu torkar trattkantareller på köksbordet och äppelringar i ugnen. När själva vemodet i slutet av sommaren passerat, så älskar jag verkligen hösten. Det hänger nog mycket ihop med att jag är en samlare till min natur. Det infinner sig en härlig känsla att få fylla förråden inför vintern och i år verkar det vara både äppel- och svampår, så det är svårt att låta bli. Dessutom har jag fått från generösa vänner både körsbär, krusbär och lite annat smått och gott.

Jag har lite fynd av den mer traditionella sakletarkalibern som ligger och väntar på att få dyka upp här, dessutom har jag utvidgat mina jaktmarker i Östergötland ner mot Väderstad, Tåkern, Ödeshög också. En uppdatering av Retroguide Östergötland väntar med andra ord inom kort.

…när min tillbringare/såssnipe/gräddkanne-samling liksom…spårade ur. Det finns alldeles för mycket fint. Och nya fina dekorer, som jag inte sett på riktigt innan. Eller som fladdrat förbi, alldeles för dyra. Här kommer två exempel på dekorer som lockade mer än det rent praktiska, dvs: Vad 17 ska jag ha alla tillbringare till?

En Karneval, Rörstrand slank ner i korgen i Insjön.

Och en förtjusande Bladranka, från Gefle hittades i Linköping.

De kanske går att använda som vaser? Eller kanske ska det drickas saft ur dem?

Just nu hörs det mycket ”åååh” från mig. Jag har hittat hem. Jag har hittat ytterligare 208 nördar som samlar på västtyska vaser (eller okej, det är en del andra föremål i begreppet The West German Pottery Collectors, men det mesta är faktiskt vaser). På Flickr är jag nu medlem i denna grupp, där vi gemensamt postar bilder på våra samlingar. Än så länge har jag inte bidragit med alla som står i skåpet i köket, men att få se andra människors samlingar känns inspirerande. Inspirerande och kittlande, fnissigt, nördigt på samma gång.

Här hittar du The West German Pottery Collectors.

Överallt (har det i alla fall känts som) i andra loppisbloggar hittar folk krukor från Upsala Ekeby, men jag har gått bet på den fronten. Tills nu. I Vetlanda på Erikshjälpen hittade jag en Lena och på Erikshjälpen i Dala-Järna hittade jag en Gunilla. Den ljusgröna färgen är en av mina favoritfärger, så det var en riktig hit att komplettera balkongen med. Det kan vara inbillning, eftersom jag är lite märkesförstörd, men jag tycker att de här krukorna känns lite mer…gedigna. Och det märks ändå att det är lite designtänk bakom dem. Eller är det bara jag som blivit märkessnobb?

Min rosmarin och pelargonplanta från Bodafors platsar bra i de nya krukorna i alla fall.

Ibland snubblar man på det där lite mer ovanliga, som jag annars mest sett på museum eller i dyra antikaffärer i Stockholm. De barnserviser som gjordes i porslin tillhör denna kategorin. Därför är det väldigt roligt att hitta något som är både helt och fint, på en vanlig loppis i Dala-Järna.

Något kantstött, men det är väl ändå en del av charmen. Då har den ju använts. Just den här dekoren är från Rörstrand och är designad av allas vår Marianne Westman. Den hör till serien Tuff Tuff och det jag själv sett tidigare är tallriken med stinsen på, men det var på porslinsmuseet i Lidköping. Vad jag förstår kom denna ut på marknaden någon gång i skiftet mellan 50-60-tal. Någon som blir barndomsnostalgisk nu av mina läsare?