…i ett halsband runt halsen. Det är i alla fall den känslan jag får av mitt nya halsband som köptes i Leksand under semestern. Det fanns det turkosa med matchande clips att ha i öronen, men där fegade jag ur eftersom jag tycker det är lite svårburet med just örhängen i den här stilen. Men halsbandet, det piffar upp vilken regnig höstdag som helst.

Två mönster har redan kommit nu från USA. Och två böcker om klädsömnad, inköpta begagnade på Bokbörsen. Dessutom har två tyger inhandlats. Ett grönt med vita prickar och ett blommigt som kommer passa bra till det mönster som är från fyrtiotalet. Idag lämnade jag också in symaskinen på service eftersom den krånglat lite väl mycket den senaste tiden. Det dumma är att det troligen varit fel sen jag köpte den, men eftersom jag är en sådan nybörjare med symaskiner så har jag inte vetat att jag borde gå tillbaka till butiken och säga till. Nåja, nu är den inlämnad, och nästa steg i mitt syprojekt är att mäta och klippa. Eller, bäst att jag läser de nyinköpta böckerna först!

Med viss inspiration från Vintageportalen har jag beslutat mig för att återuppta mina gamla sömnadsambitioner. Jag har beställt ett antal mönster från 50-60-talet från Etsy och hur-gör-man-böcker från Bokbörsen. Nu återstår bara att lämna in symaskinen på service och hitta lämpliga tyger. Tanken är att min satsning på något mer analoga intressen härmed kommer omfatta sömnad. Givetvis kommer jag blogga om det. Helt o-digital har jag svårt att vara. Var ska man annars hitta inspiration, tips och tricks?

can I come and see you, now när jag också har en nice dress. Pleeeeease?

Best regards
A.

PS. I don´t smoke. DS.

Mitt porslinsintresse och även intresse för färg och form har varit svårt att missa de senaste åren. Det har resulterat i en fin liten smyckessamling också. Broscher och örhängen från mor, syster, sambo och vännen A. Det enda jag funderar över lite är vilka mönstrena är. Mon Amie är självklar och även Gul Lotus, men sen?

Nu förstår jag hur jobbigt det måste vara att vara en frusen person. Att ständigt gå och huttra, dra upp axlarna och känna sig spänd och obekväm och aldrig kunna klä sig ”rätt”. Jag vet vänner som fryser fingrarna av sig redan i oktober, medan en annan ständigt glömmer vantar överallt eftersom jag inte känner ett behov av dem förrän det blir väldigt, väldigt kallt. (Jag har t o m försökt bli bättre på att inte slarva bort dem genom att köpa såna där klämmor med gummiband emellan som man har i småbarns overaller, men dem har jag inte kommit igång att använda…än.)

Nu är det väldigt, väldigt kallt. Och jag hoppas att jag ska kunna hålla reda på mina nya fingervantar. Jag är väldigt glad över min nya vinterjacka, som håller värmen precis som man kan förvänta sig. Eftersom jag precis läst ut första delen i P.A Fogelströms serie om Stockholm, Mina drömmars stad, så går jag fortfarande i något slags fördröjd frusenhet i en slags sympati med huvudpersonerna som bodde i dragiga söderkåkar under andra halvan av 1800-talet. Jag är bra glad ändå att jag bor i stan år 2010 när det är såhär kallt, att värmen funkar och tuffar på trots väderomställningar. Tack…industraliseringen?

Så, allt loppisfyndande 2009 har gett massa nya fynd. Men det bästa fyndet var nog ändå min vinterjacka.

Med anledning av inlägget Våga rött.

Små äro framgångarna ibland här i livet. Två gånger har jag nu vågat mig på att använda mitt knallröda läppstift. 2010 kommer bli året då jag vågar ännu fler gånger, särskilt nu när jag köpt ett läppstift som ska sitta bättre än det jag köpt innan.

Knallröda 40-talsläppar är supersnyggt! Men…

Det känns kanske lite underligt att jämföra sig med vackra vampar och modekids på filmpremiärerna, men vågar dom, så borde ju jag våga. Det som får mig att förundras en aning, är det faktum att jag utan problem tar på mig en knallröd trench, men ett knallrött läppstift kräver ordentligt med mod. Vad är det för fel på mig? Och är detta inte ett sånt där typiskt fånigt i-landsproblem, som inte ens borde uppta värdefull bloggtid. Det är bare å åk. Det är bare å gör´t.

Läppstiftet är inköpt nu. Det står där och gäckar mig i badrumsskåpet.

PS. Det här är inte en sminkblogg. DS.

Det är hippt med swing! Det är inne med vintagemode från olika decennier och det märktes verkligen när jag senast var i Stockholm. Det syns fler på stan i mer utpäglad 40-50-60-talsstil nu, än när jag bodde där. Och jag blir så glad och inspirerad av att se det, DN skriver artiklar om dansandet, flera kompisar har börjat dansa jitterbugg och ordet second hand blir mer och mer utbytt till ordet vintage. Baksidan är att det ofta innebär prishöjningar också. För tio år sen sålde man bara saker till fullpris, när det var helt och rent, nu är inte ens det ett kriterium som behöver följas för kläder som krängs för ett antal hundralappar.

Och åh vad jag ibland önskar att jag hade mer mod. Mod att sticka ut mer som de fina damerna i Stockholm. Mitt intresse för 40-50-talsstil väcktes främst tack vare musiken. Då främst swingjazz. Jag och en kompis såg Swing Kids 1993 och blev totalfrälsta. Vi lyssnade på musiken, sneglade på Glenn Miller Café, Nalen och Fasching i Stockholm och lovade att ”dit ska vi gå när vi blir 18″. Men detta var innan internet slagit igenom på allvar, det fanns inte samma uppsjö av inspiration och möjlighet att hitta likasinnade. För mig stannade det hela vid en speciell vurm för 40-50-talet, som senare kom att handla mer och mer om inredning och design också. Inte bara kläder.

Det som är svårt är att hålla mig till ett och samma decennium, jag vill köra på 40-talskläderna från Swing Kids, frisyrerna från Mad Men (60-tal) och så toppar jag gärna det med 50-talsdesign på porslin och en och annan möbel. Det kanske kan uppfattas som en aning, rörigt?

Under tiden, medan jag samlar mer mod, letar jag inspiration. En hemsida jag snubblat över senaste tiden är fantastiska Queens of Vintage. En favorit, som syns på skärmdumpen nedan, är en finsk tjej som verkligen är stilsäker. Hennes outfits på Flickr, bräcker Sofi Fahrman och co flera gånger om.

Tjejen hittar ni här!. Tyvärr var det ett tag sen hon uppdaterade nu.

Såhär blev mitt hårpynt inför nyårsfirandet. Det består av
1. Kam från Glitter
2. En bit svart flortyg från Husqvarna-butiken i stan
3. Strass-stenar från MedMera i stan
4. Fjädrar från Panduro

Jag klippte av ca 10 cm av flortyget, vek det dubbelt och rynkade ihop det och sydde ihop, stack in fjädrar som sen limmades fast med hjälp av limpistolen. Det hela fästes på kammens insida med lim och sist men inte minst limmades strass-stenarna fast. Limpistol är bra grejer!

Voila!