Bild tagen i Visby. Jag gillade kombinationen gammal-bil + surfingbräda på taket.

Året på folkhögskola, bild- och formlinje, är något av det roligaste jag gjort. Akrylfärgerna ligger i sin korg i hyllan och ropar på mig ”Målamålamåla” allt högre. Det var ett tag sen sist.

Och jag svarar, att det kanske vore läge med en kurs igen? En där det finns en ateljé med utrymme och kladdmöjligheter. Där skulle jag trivas bra någon kväll i veckan när höstmörkret kryper inpå.

Bäst att kolla kursutbudet på stadens studieförbund!

Det är svårt! Och det är bara att inse att ska man fota mat, så ska man inte räkna med att äta upp det som ska fotas. För det ska petas och pillas, stickas in tandpetare och sen efter ett tag blir det in i kylen igen eftersom kakorna blivit för varma i solen. Ja solen, den dök upp lagom när jag byggt upp en liten mini-studio på balkongen. Ljuset blev därmed för starkt. Nya försök får göras någon annan dag. Grannarna undrar nog vad jag håller på med…

Man lär sig något nytt varje dag! När man gör en kokbok…Den viktigaste lärdomen av dem alla är att det tar betydligt längre tid än man tror, även om fotografierna ”bara” ska vara skissfoton.

Det blir en fortsättning på vinterns fotokurs! Och jag har fått en plats. Det ska blir roligt att bygga vidare på det som påbörjats när det gäller att lära känna kameran bättre. Den här gången ska försommarljuset utnyttjas och det ska bli lite mer fördjupning.

Annars bollar jag just nu slutspurt på engelskakursen, förberedelser inför EX09, uppsatsskrivande och mjukstart på jobbet. Idag fick jag anställningsbevis och ett litet introkit. Det känns mer på riktigt med ett faktiskt dokument som bekräftar att jag är anställd.

Igår blev det en liten tripp västerut.

Vi besökte Alvastra klosterruin. Solen kom på kort besök.

Och så beundrade vi utsikten från Omberg. Det var värt krälandet i gräset för att få med violerna på bild.

Det är inte bara vår nu, det är nästan, nästan lite försommar.

Det är roligt med fotokurs!

Jag experimenterar vidare. Nu med vitbalansinställningarna.

Mycket roligare än att tentaplugga! Och vi har faktiskt fått det som läxa.

Mitt i all rush går jag ju faktiskt på kurs. Två gånger har passerat av fem, och det är verkligen bra att få gå igenom grunderna för de manuella inställningarna på kameran. Jag kör alldeles för mycket på auto, med eller utan blixt. Slut med det nu, jag försöker ta in allt jag kan om slutartid, bländartal, ISO, vitbalans, exponeringskompensation…och det fastnar ett och annat. Det tenderar att göra det när man verkligen går från noll. Det är roligt och inspirerande att prova på. Och att fotografera lite mer.

En hemläxa var att ta ett foto med längre slutartid än 0,5 sekunder, såhär blev en av bilderna. Ska prova att dra ner på ISO-talet nästa gång.

Nu börjar den snart, bara några få dagar kvar. Fem gånger är det, lagom start tycker jag för att lära sig grunderna till den fina Nikon D40 som finns i hushållet. Eftersom jag ska göra en fackbok som examensarbete har jag lämnat önskemål om att få fotografera studiofoton, gärna mat och annat. Och boken ja, den ska jag berätta om så fort jag har lite mer tid .

I en av kurserna jag läser nu ingår en uppgift som baseras på Rödluvan och vargen, vi ska plocka dramaturgin från sagan och skapa en egen bildserie. Vi ska fundera över hur man kan lägga upp sitt berättande, med just bilder. Text kommer också ingå, men det är bilderna som är centrala. Efter en rätt rörig start idémässigt så försöker jag fokusera på min huvudidé, för hur det än är så kan man alltid spåra ur totalt och komma på ännu mer varianter som går att pröva. Det finns så mycket spännande tekniker, både analoga och digitala, så många ”stilar” och manér som skulle passa. Men jag har försökt spika grunden nu, även om det är svårt. Nu återstår nästa steg, att ta det hela från skiss till Photoshop. Få det att se ut sådär som jag hade tänkt mig. Det blir en hel del tutorials kan jag erkänna, varav säkert bara 1 av 10 verkligen kommer användas till slutresultatet. Men, men, det är så jag lär mig bäst, även om tiden givetvis också sätter sina begränsningar.

Det växer fram något i alla fall. Sen får vi se om det alls blir som jag tänkt mig. Det brukar sällan bli det, men det behöver inte alltid vara något negativt…