Jag valde att använda lite hemgjord hallonsylt som tillägg till grundreceptet som är på vaniljbullar. Det är också lite mer smör i receptet än vad jag brukar ha normalt i vetedeg. Det gav en lite annan smak också, godare menade vissa som provsmakade. Här kommer receptet.

Vaniljbullar, 18 st

Deg:
2,5 dl mjölk
25 g jäst
75-100 g smör (jag tog 100)
1 ägg
en nypa salt
1 dl socker
ca 1 l mjöl

Vaniljkräm:
2 dl grädde
2 msk mjöl
2 äggulor
1 msk socker
2 tsk vaniljsocker

(eller marsankräm från paket)

Pensling: Smör + strösocker

Gör vetedeg på vanligt sätt och låt den jäsa. Blanda ingredienserna till vaniljkrämen, utom vaniljsockret i en kastrull. Låt blandningen sjuda och tjockna. Fortsätt röra och tillsätt vaniljsockret. Kavla den uppjästa degen till en 1,5 cm tjock kaka. Markera rundlar med mått/glas ca 6 cm i diameter på hälften av degen. Lägg en klick av vaniljkrämen (och/eller annan fyllning) på varje rundel. Vik över den andra delen av degen och tryck nu ut dubbla rundlar, som på så vis blir fyllda med vaniljkräm. Lägg bullarna på smord plåt och låt dem jäsa. Sätt ugnen på 250 grader och grädda bullarna ca 8 minuter. Pensla dem genast efter gräddningen med lite matfett och vänd bullarna i strösocker.

En liten kommentar…
Jag måste gjort något fel, för jag fick inte ihop bullarna så smidigt som receptet får det att låta. Nästa gång behöver jag nog öva på utförandet för degen var såpass ”fet” att det var svårt att få ihop delarna.

Det är så härligt nu när Bondens egen marknad satt igång här i stan. Det är då man inser hur tomater ska smaka egentligen och det är läge att unna sig lite tomatfrossa. Jag vet inte vad det är som gör det, men jag har börjat känna hur meningslöst det känns ibland när man köper råvaror som ändå inte smakar särskilt mycket, man kör på av gammal vana istället för att se vad det är säsong för. Man betalar rätt höga priser för trista råvaror bara för att man drivs av att handla det man är sugen på snarare än det som faktiskt smakar bäst just den tiden på året.

Jag försöker bli bättre på det. Det känns mer hållbart, och mer valuta för pengarna.

Det här receptet är skrivet på ett lite annorlunda sätt. Jag skriver av det rakt av ur farmors receptbok. Mazarinerna blev spröda och goda. Inte riktigt lika mäktiga som dem man köper på kondis. Det intressanta var att jag fick jaga mazarinformar rätt länge. Det är inte modernt med mazariner. Det fanns 4 olika sorters muffinsformar på Hemköp (mini, vanliga, amerikanska och mönstrade), men inga mazarinformar. Nåja, här kommer receptet.

Kokosmazariner

Gör en mördeg av 125 g smör, 3 msk socker, 1 äggula och 3,5 dl vetemjöl och låt den vila en stund på ett kallt ställe. Vispa 2 ägg och den överblivna äggvitan med 2 dl socker tills massan blir ljus och porös. Blanda ned 2 dl kokosflingor. Kläd släta eller krusiga bakelseformar med mördegen och fördela kokosfyllningen i dem. Grädda bakelserna i medelgod ugnsvärme, 225 grader i ca 20 minuter. Låt dem svalna och sikta florsocker över dem.

Det här receptet gav ca 20 mazariner.

Vi trotsade nyheterna om björnarna som synts till i myrmarkerna kring Leksand och gav oss ut på hjortronjakt. Det blev någon liter ändå och en del av det använde jag till att göra pannacotta.

Vitchokladpannacotta med hjortron, 4 portioner

3 dl vispgrädde
0,5 st vaniljstång
5 st kardemummakärnor
0,5 dl socker
100 g vit choklad
2 st gelatinblad

hjortronsylt, ca 2-3 msk per portion, går även att använda hallonsylt

Lägg gelatinen i blöt först, den ska vara blötlagd i minst 5 minuter. Koka upp grädde med socker, skrapa ur vaniljfrön ur vaniljstången och tillsätt dem. Spara vaniljstången som blir kvar till annat bak. Krossa kardemummakärnorna och tillsätt dem. Låt blandningen sjuda och tillsätt den vita chokladen. Låt den smälta och ta av kastrullen från plattan. Tillsätt gelatin och rör om tills den smält. Fördela gräddblandningen i portionsglas och ställ kallt i 2-4 timmar, eller tills det har stelnat. Skeda över hjortronen och njut!

Jag tänkte fotografera själva resultatet, men det hann ätas upp innan jag kom på det.

Det här är en klassiker i min familj, som även min farmor hade med i sin receptsamling. Egentligen blir den allra godast om den får stå ett dygn och gotta till sig, men tyvärr brukar det aldrig finnas rester kvar efter den här pajen. Den har strykande åtgång.

Amerikansk citronmarängpaj, 4 portioner

Pajdeg:
3 dl mjöl
100 g smör
2 msk vatten

Fyllning:
3 dl vatten
2 dl socker
2 msk potatismjöl
3 äggulor
2 citroner
1 msk smör

Maräng:
3-4 äggvitor
1 dl socker

Hacka samman mjölet och matfettet. Tillsätt vattnet, arbeta ihop degen hastigt. Kavla ut den till en stor rund kaka. Klä botten och kanterna på en vid pajform. Nagga botten och grädda pajskalet i 225 grader i ca 20 minuter.

Riv citronskalen och pressa citronerna. Blanda vattnet, sockret, potatismjölet och citronsaften i en kastrull. Låt det koka upp och tillsätt därefter äggulorna under omrörning. Var försiktig så det inte stormkokar. Sjud krämen på nytt. Blanda i citronskal och matfettet. Låt krämen svalna, häll den sedan i det gräddade pajskalet.

Vispa vitorna till hårt skum och blanda försiktigt ner sockret. Bred marängen över citronkrämen. Sätt pajen i ugn på 150 grader tills den fått färg.

En sak som jag upptäckte när jag gick igenom alla farmors recept var att det skulle bli svårt att klara sig utan en del hjälpmedel som inte alltid finns i ett modernt kök. Ett exempel var mandelkvarnen. För 15:- plockade jag upp en på loppis. Visst kan man använda en matberedare med den insats som är för nötter och ost, men det här ger lite annan känsla ändå.

Mandelkvarn, redo att mala mandel till recept nummer 1: Chokladbiskvier.

Det första receptet jag valt att prova är chokladbiskvier. Och då är det från scratch med alla ingredienserna. Första omgången gjorde jag fel med smörkrämen. Jag smälte den, när den egentligen bara skulle röras ihop. Det är en av utmaningarna med farmors recept, självklarheter för den erfarne husmodern står inte utskrivet, vilket gör att jag får chansa ibland. Men, chokladbiskvierna blev gudomligt goda, det intygar testpanelen. Jag kan också erkänna att nu när jag gjort egen mandelmassa, är det svårt att gå tillbaka till den färdiggjorda som mest smakar socker.

Chokladbiskvier, ca 20 st

200 g sötmandel
3,5 dl florsocker
2 äggvitor

Smörkräm: 100 g smör, 1,5 dl florsocker, 1 tsk vanillinsocker, 1 äggula, 2 msk kakao.

Garnering: 100 g mörk blockchoklad

Så här gör du:

Skålla och mal mandeln. Blanda mandeln med florsocker. Vispa äggvitorna till ett hårt skum. Vänd försiktigt ner mandel och florsockerblandningen. Klicka ut smeten på en smord plåt eller på bakplåtspapper. Grädda i 200 grader i ca 10 minuter tills biskvierna fått lite färg. Låt biskvierna kallna.

Under tiden kan du blanda samman ingredienserna till smörkrämen, jag använde elvisp och rätt så mjukt smör. Bred på smörkrämen på biskvierna. Låt det stelna något i kylen. Smält choklad i vattenbad och doppa biskvierna i chokladen. Låt biskvierna stå kallt innan de serveras.

Det går bra att frysa biskvierna.

…som blev klar.

Och vars resultat innebär att jag ska börja provlaga ca 100 recept ur min farmors samlingar från 1924-1977. Det är lika mycket ett kokboksmakande som forskande i släkt-, kultur- och mathistoria och sakletande på samma gång. Jag försöker pussla ihop bilden av hur husmodern, som är så hipp idag, hade det egentligen. Inte för att jag vurmar några anti-feministiska tendenser, vilket en del kritiker av trenden tycks tro. Snarare är det för att jag är nyfiken och för att jag, tack vare utvecklingen i samhället, inte måste baka sju sorters kakor. Jag gör bara saker jag har lust med. Dessutom tilltalas jag av all den kunskap som börjar glömmas bort, när det gäller att ta rätt på saker, återvinna och utgå från vad varje säsong har ett erbjuda. Jag vill slå ett slag för en slags kunskapsspridning, oh så fint det låter, men det ju det jag är ute efter. Kristidskaka och falsk grädde kanske är bra att kunna göra, om det någon dag skulle knipa.

Nog pratat. Det här ska inte bli ännu en uppsats, som mer börjar likna en programförklaring. Låtom oss baka, prova och lära.

Välkomna till min nya kategori här på bloggen: Farmor Evas recept.

Det känns lite som att komma till ytan igen efter alltför lång tid som djuphavsdykare. Luften känns klarare, hösten är här på riktigt och jag vet inte riktigt när det hände för jag har bara suttit klistrad framför en dator. Nu är uppsatsen skickad till opponent och examinator, på torsdag väntar framläggning. Sen kan jag förhoppningsvis (det beror på vad examinator säger) ansöka om examen. Färdig, finished, klar!

Idag sitter jag med DN Söndag efter sovmorgon och morgongröt och bara njuter av att inte behöva tänka, andas, leva uppsats. Med gott samvete kan jag göra det jag känner för. Jag ska läsa min opponents uppsats också och förbereda min egen del av framläggningen, men ändå, det känns som piece of kaka i sammanhanget.

Och höst, det är en härlig följd av sommar. Jag gillar årstidernas växlingar, även om det är lite vemodigt ibland. Höst är marknadstider, Bondens egen marknad, för oss som bor i lägenhet utan trädgård att skörda från. Och nästa helg väntar Lönneberga Mat & Hantverk som vännen M är med och anordnar.

På Bakluckeloppisen i Norrskedika samt Pepparkaksfabriken i början av juli blev det lite köksattiraljer.

En liten brödkorg. Kanske passar det bäst att servera småkakor på den?

Givetvis blev det lite matnostalgi. Reklamblad från 50-talet, kakbok från 1955 och en Husmoderns Köksalmanack från 1942. Lungmos anyone? Jag föredrar nog kakrecepten ändå. Dessutom tycker jag fotona i kakboken är så enormt fina, med sin speciella färgåtergivning.

En postkorg, fick bli en receptkorg istället.

Retrokänsla, men lite mer 70-tal skulle jag gissa. Hållare till mjölkpaketet. Nödvändigt? Jag vet inte, men det känns barndom, smultron med mjölk, på något vis.

Är du intresserad av 50-60-tal bör du besöka Nybo Café & Prylar i Valbo, utanför Gävle. Där serveras fika i en miljö full av gamla prylar, där det mesta går att köpa om man är intresserad. Roligt, roligt! Tydligen anordnas både allsångscafé under sommaren och stickcaféträffar. Det är väl värt en sväng in i Valbo om du har vägarna förbi. Kan ju erkänna att tre-armslampan hade fått följa med hem om min budget hade tillåtit det, den kostade 1200:- och det var lite väl mycket just nu i alla fall.