En av kurserna jag läser nu under hösten innebär att vi i grupp ska designa en tidskrift, dummyn ska vara relativt färdig och på ca 16 sidor inklusive artiklar som åtminstone ska vara snyggt fixade rent typografiskt och korrade, sen behövde inte innehållet vara superarbetat, men det verkar roligt ändå att få skriva lite också.

Vi har inte bestämt inriktning på tidningen ännu, men lite idéer har ändå poppat upp nu. Kanske en remake av Kreativa Kvinnor så att den känns lite mer uppdaterad. (Detta är ändå en rätt ny tidning) Vi får se vad det blir, men min gissning är att det blir en och annan vända till Presstopp och bibblans tidningshyllor för inspiration. Det finns så enormt många tidningar, tidskrifter och magasin så man undrar ibland vilka som läser dem, finns det underlag för så många tidningar egentligen?

Visste ni förresten att Sveriges största tidskrift är ICA:s medlemstidning Buffé. Det ni!

Det är klart man bör följa upp varma drycker-temat från förra inlägget. Det kanske har något att göra med det kompakta gråväder som lagt sig över Östergötland just nu? Eller så kan det vara som så att jag i måndags fick en fin, lyxig tekanna med tre sorters te av klasskompisarna i födelsedagspresent. En av dem avsmakades när jag kom hem i en av mina fina kaffekoppar. Det passade ihop på något sätt. Man kan helt enkelt inte dricka te ur en bling-blingkanna med sirliga mönster och kristallknopp ur en sunkig IKEA-mugg. Det var nästan så att jag spretade lite med lillfingret. Nästan.

En pryl som kom på 50-talet var den sk TV-kannan, tanken var att alla skulle samlas kring TV:n och att under den tiden inte skulle behöva brygga något nytt kaffe. Det som fanns i tv-kannan skulle hålla värmen i hela sex timmar. Och så säger man i dagsläget att vi tittar alldeles för mycket på TV? Den här kannan fick jag av min syster och den köptes på en loppis i Dalarna vid namn Tulavippan. Priset verkar ligga runt 300-400:- beroende på i hur gott skick kannan är. Modellen med rotting ska egentligen ha en silvrig eller kork-propp, men min har en svart som nog kommer från en annan termos. Den är i alla fall väldigt fin och går att använda, även om jag tror att dagens termosar är ännu bättre vad gäller att hålla värmen.

Det är väl lite överdrivet att kalla mig musikintresserad, jag lyssnar gärna på musik, helst i ipoden eller via datorn, men jag är ingen festivalmänniska. Det ska helst vara städat och i en lokal. Lite pensionärsvarning kanske, men jag tycker verkligen inte om att trängas. Men, är artisten tillräckligt lockande så kan jag ibland göra undantag. Ikväll spelar Lars Winnerbäck i staden där jag bor och han har en hel radda av artister med sig som bara dem är intressanta för mig att lyssna på. Så även om jag trodde att jag sett min kvot av Winnerbäckkonserter för ett tag framöver, så köpte jag en biljett häromdan och ansluter några klasskompisar som också ska gå. Miss Li, Emil Jensen och Sofia Karlsson ska bli minst lika kul att få lyssna till live som herr Lasse.

Av förklarliga skäl minns jag inte 50-talet. Den bild man skapar sig är en slags blandning mellan historielektionernas torra redogörelse om efterkrigstiden, svartvita filmer, Elvis Presley och så på senare år, då man insett att det var då design började komma på möbler, inredning och annat.

För att bättra på bilden en aning och inte bara gå på loppisar där lapparna på grejerna lovar ”50-talsstil”, enbart för att det säljer bättre, så har jag köpt lite gamla tidningar från 50-60-tal. Närmare bestämt Femina. En tidning som hade mode- och inredningsreportage redan då. Det är först i den som jag själv skapar en relation till vad som fakiskt fanns i hemmen då. För även om jag letar saker som är fina, så tycker jag inte om att bli lurad! Jag vill veta vad som är specifikt för olika epoker, för det är minst lika intressant som något annat när man letar runt efter fina saker.

En liten kuriositet från 50-talsversionen av Femina är att det finns en skönhetsspalt där man kan skicka in ett brev och få råd om vad man ska ha för färger i klädsel och make-up. En 15-årig flicka undrar ”vad passar till mitt ljusa anlete och ljusa hår (hårprov bifogas)”…Undrar om skönhetsredaktionen får många hårprover nuförtiden?

Så länge jag kan minnas har jag samlat på något. Det har varit fina, glittriga stenar ur farmors grusgång, frimärken med djur på, böcker om konst från 1900-talet, 50-talsgrejer…ja det finns alltid något som jag nyfiket ser mig omkring efter. Letandet gör också att man lär sig en del om sånt som man hittar på vägen, ju mer 50-talsgrejer jag hittar, desto fler inser jag finns. Eftersom jag är för ung för att minnas den tiden så blir det genom loppisar, traderaauktioner, Antikdeckarna på TV, föräldrars tips och Nordiska museet som åtminstone jag får idéer om vad det är jag letar efter. Det första är faktiskt att jag ska tycka att det är fint, det rent monetära har jag ännu inte riktigt brytt mig om. Ett fynd ska vara fint och passa min samling, inte säljas vidare för rejäl profit. Inte än i alla fall, för än så länge har jag mycket kvar att lära.

Så smygstartar jag den här bloggen. Klipper det mentala röda bandet och börjar skriva igen. Den här gången blir det en mer tematisk blogg inom alla möjliga ämnen som har den gemensamma nämnaren att de inspirerar mig. Det kan variera en del, men det är främst inom kategorierna som nämns i sidhuvudet som kommer vara mest frekventa. Det är tanken i alla fall. Vi ses här, hoppas jag!