Ett inköp i Glasgow var en bok av Liz Farrelly där en hel mängd visitkort samlats. De flesta gjorda av/för designfolk och kreativiteten flödar över boksidorna. Visitkorten blir mer än bara visitkort, det är som små illustrationer, stilinspiration, ja, det finns en hel mängd inspiration till alla möjliga egna projekt, både tryckt och för webben. Den finns på Bokus tydligen, min köptes på Borders.
Det är synd att kalla mig för musikintresserad, jag är rätt mainstream och har en rätt blandad smak. Det blandas högt och lågt i Ipoden och föredrar pop framför soul, jazz före r´n´b, rock före hip-hop…I Glasgow var det en tjej i kollektivet (bestående av klasskamrater som läser en termin utomlands) som spelade Fleet Foxes för oss i sin dator och det lät så fint och behagligt att jag tänkte att det är måste jag lägga på minnet. Sjävklart hade jag glömt det sen, fram tills när jag såg en snutt av SVT:s nya program där olika artister får berätta om bl a sin favoritmusik. Håkan Hellström berättade då om…ja återigen, Fleet Foxes!
Så nu minns jag dem, och börjar nästan tro att det är meningen att jag ska börja lyssna på dem!
När de hade sin stora Expressionistutställning 1918 sågs deras färgval inte med blida ögon av kritikerna. Särskilt Sigrid Hjertén fick ta mycket stryk, trots att det nu efteråt anses av många att hon var den med allra mest talang egentligen. Nu visar Liljevalchs ”Den stora färgskrällen” en samling av liknande innehåll som utställningen 1918 och gissa vem som vill gå? JAG! Får passa på innan 6 januari helt enkelt. Leander Engström, Isaac Grünewald och redan nämnda Sigrid Hjertén är det som står i centrum. Jag har inte alls sett mycket av Leander Engström så jag gissar att det blir en ny bekantskap, en uppskattad sådan gissar jag efter att ha sneglat lite i konstböckerna och på nätet.
Min resa till Glasgow var utan någon direkt förkunskap om vad som fanns att se. Jag tänkte testa att bara se vad som hände utan att planera så mycket och något jag snubblade över var det faktum att Storbritanniens Art Nouveau-kultur hade en viktig position genom konstnärerna Charles Rennie Mackintosch, Frances och Margaret MacDonald och Herbert MacNair som levde och verkade i just Glasgow. De träffades på Glasgow School of Art och det var både arkitektur, grafisk formgivning, konst, textil design, möbeldesign och annat som de kom att påverka genom sitt arbete.
Det var slående hur mycket influenser som fanns i Glasgow från Art Nouveau-perioden (1880-1910). Det återfanns i allt från centralstationens fasad, shoppinggalleriors entrér, nutida reklam, gatlyktor, affärer, teckensnitt i skyltar m.m. Vi hann även med ett besök på Kelvingrove Museum där de har en utställning med möbler, glasrutor, väggdekorationer, trycksaker m.m. som är signerade någon av Mackintosh/MacDonald/MacNair. Det tehus vi drack Afternoon Tea på var också en kvarleva från den här perioden och ja, jag som letade som en liten blå efter ett litet skitmuseum i Berlin som sades vara med jugend/art nouveau-prylar blev väldigt glad att upptäcka en hel stad med fina detaljer överallt. Behöver jag säga att kameran följde med rätt flitigt?
I måndags bar det då av till Glasgow, största staden i Skottland. Och jag hade inte några direkta förväntningar mer än att hälsa på A och att få ett välbehövligt break från skolan under några dagar. Det är halvlek nu, läsperiod 2 har börjat och det är lika mycket plugg kvar till jul som vi redan tillryggalagt.
Glasgow förvånade mig! Det var som en mix av viktorianska stenhus med gotisk känsla, som om man hamnat i en Oscar Wildeberättelse och så lite brittisk känsla i form av pubar och heltäckningsmattor. Jag blev i alla fall glatt överraskad. Skottarna var trevliga, inte lika turisttrötta och väldigt hjälpsamma. De var nyfikna och började småprata utan att för den delen vara påflugna. Huvudshoppinggatan hade inte trasats sönder av massa souvenirshoppar och det verkade inte heller som om folk hade så himla bråttom som i t ex London. Vi bodde centralt, hade bara någon minut till centrala Glasgow och det var bara en dag som vi tog deras minitunnelbana till West End där universitet, muséer och second hand-affärer ligger. Tunnelbanan består av en linje, en cirkellinje runt stadskärnan och inte heller där kändes det överfullt.
Sen var det en stad som gjord för shopping! Det mesta inom gångavstånd, de flesta butiker som finns i större städer som London, men ingen direkt trängsel, trevliga expediter och shopping för alla typer av plånböcker. Primark blev en snabb favorit, men även New Look, Dorothy Perkins och en butik vid namn Cult Design besöktes. Och så Borders förstås. Mmmm…Borders. En stor, fin bokhandel i flera våningar, med böcker, tidskrifter, pappersvaror, cd-skivor och givetvis ett café. Det mysiga var att det var helt okej att sätta sig som på ett bibliotek och bläddra lite i böckerna innan man eventuellt slog till med ett köp. Därifrån kom jag med ett antal tidskrifter som kostar det dubbla i Sverige och så en bok med olika visitkort. Perfekt som inspiration!
Annars då? Som bilderna visar blev det både blå himmel och storm, massa prat och shopping varvat med kultur. Precis som det ska vara. Det faktum att Glasgow är stort inom stilen Art Nouveau kommer det ett helt eget inlägg om. Det var en glad överraskning för en sån som jag. Och så kommer jag nog nämna lite om secondhandfyndandet även om jag inte lade ner jättemycket tid på det. Jag ber att få återkomma helt enkelt!
Sen jag blev klar med mitt virkade datafodral och bebisfilten som jag gjorde klart i somras så har jag funderat på vad jag vill göra härnäst. Virkat har blivit min grej tror jag, även om stickning också är roligt. Det som är bra med virkat är att man bara behöver en liten virknål, dvs det får bättre plats i väskan, när jag virkar på bussen, i skolan, på tåget, ja lite överallt helt enkelt.
Jag snubblade då över en sjal gjord utifrån något som liknar mormorsrutor, men det är nog mer mormorscirklar i det här fallet. Kaleiodscope-scarf kallar de den för och min tanke är att använda väldigt tunt garn som jag köpt på second hand och sen fylla på med ytterligare second hand-garn och låtar färgerna bli lite hipp som happ utifrån vad som finns.
Det kan nog bli riktigt fint!
Förutom att Pringles chips är goda så är förpackningen praktisk att återanvända. De är alldeles lagom att ha som penselställ och jag har hur länge som helst tänkt att man borde klä in den i något fint papper. För ett tag sen hittade vi gammalt hyllpapper i sommarstugan som nog är original från 70-talet. Ett väldigt praktiskt papper eftersom det är lite plastigt och därmed går att torka av.
Så ett-tu-tre fick jag ett riktigt fint penselställ! Jag använde högst ordinär tejp för att fästa pappret. I skarven körde jag dubbelhäftande för att dölja tejpen.
Så var det då dags. När ni läser det här sitter jag på planet till Glasgow med fyra av vännerna och ser fram emot ett par hett efterlängtade dagar någon annanstans, en bit bort från all skola och stress.
Kameran är givetvis med, den stora fina faktiskt, tycker det är roligt att använda den, även om den är lite stor. Det är roligare att ta lite mer försök till bra bilder med den.
See you all!
För en gångs skull har jag inte toksurfat inför Glasgowtrippen. Det enda jag egentligen vill, är att umgås med mina kompisar och ta det lugnt. Och dricka Afternoon tea. Okej, Skottland är Skottland och England är England, men visst dricks det te i Skottland också? Med scones och marmelad? Det passar extra bra nu i oktober i ett land där det knappast lär regna mindre än här i höstiga Sverige.
När jag tänker efter kan jag nog dricka Breakfast Tea, Midday-Tea och Evening-tea också. Bara att få ta det lugnt i några dagar ska bli…alldeles, alldeles underbart!
