Jag gillar jul. Men bara om jag lyckas hyfsat med att avskärma mig från hysterin. Min julstämning skapas av lagoma doser av ljus, lussebullar, pynt, julklappsjakt, pyssel och julsånger. Blir det alltför mycket svettigt spring i affärer där det känns som om julsångerna bara spelas snabbare och snabbare ju närmare jul man kommer, ja så tvärvägrar jag. Då sätter jag mig ner och surar över hur kommersen kan förstöra den ljuspunkt jag kan tycka julen är när novembermörkret månaden innan lagt sig som ett lock över all ork.

För mig finns det inga direkta måsten kring jul ändå, ingen mat som bara måste finnas på julbordet, inga program som man måste se…jag kan bara önska och blir det så blir det. Jag ska försöka fixa julkort i år t ex, men hinner jag inte så är det inte hela världen. Nyårsbrev funkar det också om man inte hinner innan den 16/12.

Just nu håller jag på att försöka klura ut hur man gör rörlig grafik för video. Det är inte så att jag ska bli en expert på den här korta tiden, men min uppgift i filmprojektet är bl a att fixa eftertexter och text som ska dyka upp ovanpå filmat material. Gärna lite rörligt också. Gärna så att det ser ut som om någon skriver det hela i ett passande teckensnitt. Just nu letar jag tutorials som en tok, dels över hur man först använder animationsfunktionen i Photoshop och sen hur det appliceras i själva videosekvensen. After Effects, är det program som tar vid där och det är ett helt nytt program för mig. Jag är väldigt nyfiken på det och tanken är väl att jag ska hinna nosa mer på det under det efterlängtade jullovet.

Tur att jag kan fråga B om hjälp. Hon kan sånt här, hon jobbar ju t o med med det!

Länge har jag letat efter fina kryddburkar. Oftast finns det hela set, men glad blev jag när jag i somras sprang på en loppis där man kunde välja vilka burkar man ville köpa. Setet var ändå redan uppsplittrat. I set finns ofta massa kryddor som jag ändå inte använder så jag valde ut kardemumma och kanel, för det vet jag att jag använder! Färgsättningen passade mig bra också

Så kom den äntligen upp! Stringhyllan som jag fick i födelsedagspresent. Den utgör nu, tillsammans med teakbyrån början till en slags vintagehörna. Det låter finare än loppishörna som jag först tänkte kalla det. Det kommer inte bara hamna fynd där, men några grejer tycker jag passade extra bra där, som t ex TV-kannan. Kanske är det snarare än 50-talshörna? Vi får se hur det utvecklas…

Den här kannan är verkligen ett fynd. 40:-, med mina färger, funktionell dvs jag använder den faktiskt också och den gör mig glad! Kan prylar göra en glad? Ja, faktiskt.

Den är inköpt på Tulavippans loppis i Gagnef i somras och det är tydligen en Rörstrand kanna i serien Dalia.

Mitt samlande och sakletande fokuserar mer på bruksföremål än prydnadssaker. Dessutom har jag svårt för att se det jag hittar som en investering eller något som ska blir supervärdefullt om jag bara packar ner det i en kartong och gömmer det på vinden. Jag vill SE mina fynd, jag vill kunna ANVÄNDA dem utan att behöva vara nervös för om det går en flisa/går sönder. Givetvis är jag rädd om mina fynd, men det ska inte vara så att man blir arg och bitter över att 10.000:–vasen råkar paja.

Det är min generella attityd och det gör att det är rätt lätt att sätta en övre gräns för inköp och det är då jag verkligen fyndar! Fyndar känslomässigt istället för monetärt.

Okej, det ska erkännas att jag är kluven. Ser man på Martha Stewart med genusglasögonen så finns det mycket gammal fördomsfull hemmafrumentalitet som skiner igenom, men om man ser till att hon också är en framgångsrik entreprenör som faktiskt tagit hemmafruidealet till något man faktiskt kan tjäna pengar på och därmed kanske ökar statusen på hushållsarbete…då blir det lite annorlunda ändå.

Hursomhelst. Det finns rätt mycket bra att hämta bland hennes tips och trix och även inspiration, även om jag inte alltid delar hennes smak. Sen är det faktiskt rätt kul när hon bjuder på bloopers…

Då känns det genast att hon faktiskt också är mänsklig, inte bara en maskin.

Martha Stewart kan man dels se på YouTube, men också på Kanal 9 runt 16:30-17:00 varje vardag med repris förmiddagar kring 9:30. För den icke invigde är hon en amerikansk hem/mat/pysselguru med eget tv-program, egen tidning, egna produkter av pyssel/mat/inredningsart.

Om det nu var någon som undrade varifrån pyssligheten kommer, eller om man kan ärva pysslighet så kan jag intyga att den kommer från mor min i mitt fall. Titta bara vilken fin, stickad basker jag fick med posten häromdan. Här hemma går jag nu under smeknamnet Anna Kantarell, och det tar jag faktiskt bara som en komplimang. Jag blir alltid glad när jag ser kantareller i svampbacken.

Skolan består just nu främst av två delar. En väldigt konkret, den som jag skrev om tidigare den här veckan, nämligen filmandet. Den andra är i stort sett bara research och analys. Och återigen konstaterar jag att det är då jag trivs som bäst. Kombinationen kreativt, praktiskt arbete i ena ringhörnan och research, klura, fundera och analysera i den andra, är perfekt!

Det som gör den senare delen extra klurig är att rapporten som det hela ska resultera i ska vara skriven på engelska. Det är en riktig utmaning och just nu försöker jag skriva direkt på engelska så långt det bara går, men akademisk engelska är inte helt lätt. Vi kommer få språkhjälp av företaget som vi arbetar med, men ändå!

We can do it…
…yes we can!

Nu är jag i virkartagen igen. Den här gången har jag via det underbara nätet lärt mig att virka mormorsrutor i hexagonformer. Sexkantingar helt enkelt. Jag utgick från stället där jag lärde mig att virka mormorsrutor från början, nämligen finlands-svenska programmet Strömsö och för att få till kanterna läste jag instruktionerna påAttic24. Det var lite klurigt på engelska, men eftersom man kommer långt med lite grundläggande mattekunskaper så var det rätt logiskt ändå.

Vad ska det bli nu då? Tidigare har det blivit ett datafodral och en bebisfilt. En tehuva står på idélistan och en barnvagnsfilt. Den ena kräver 20 rutor, den andra 130…Men när jag väl är igång så är det svårt att stoppa mig.