I Norrskedika, mellan Öregrund och Östhammar ligger Pepparkaksfabriken. Det blev ett besök där för ett tag sen och jag kom hem med gamla kokböcker, porslin, en liten ram och en gammal Life från 1969. Det var bra struktur på grejerna, något som jag uppskattar mellan varven. För rörigt och för mycket gör det ibland svårt att hitta godbitarna, även om det också är en del av charmen med att leta fynd. Det märktes att Pepparkaksfabriken drivs av folk med lite koll, vad gäller prissättning och sortering. Det gick dock att pruta och det tycker jag är bra. Det hela övervakas också av papegojan Doris, en riktigt pampig donna. Om hon fick en nöt kunde hon säga både vov och mjao, och då och då bröts tystnaden i lokalen av hennes visslande av Marseljäsen.

Fåtöljerna på bilderna var ett nästan-fynd, i den bemärkelsen att jag gärna hade köpt dem, men vi behöver inga fler stolar just nu. Det fanns även lite fler fina möbler, men det var lite svårare att slå till eftersom det inte skulle få plats i bilen.

Har du vägarna förbi norra Roslagen, är Norrskedika definitivt värt ett besök! Det finns, förutom Pepparkaksfabriken, backluckeloppis på lördagar under sommaren och auktioner, samt en mini-outlet för Himla.

Citat i bilen, innan besöket på Hjärta till Hjärta:

Sakletaren: ”Just nu har jag ju köpstopp på loppisfronten. Enda tillfällena jag skulle kunna häva köpstoppet är om jag skulle råka springa på något extraordinärt. Som Marianne Westman. Eller 50-60-talstallrikar från Gefle. Till ett bra pris. ”

Ett styck Picknick-fat, design Marianne Westman. Safari-tallrikar, som jag fick av min rara kompis C i 30-årspresent i förskott, från Gefle, design Helmer Ringström 1965-73. Tallrikar från Gefle har snabbt blivit en favorit efter inspiration från Femtiotalsjakten och Porslinsbloggen samt fyndet av en Vinga-skål som gjordes i våras. Det är formen på tallrikarna som gör dem så mycket mer intressanta än vanliga, helt runda tallrikar. Sen finns det flera olika fina dekorer som gör det roligt att samla på lite olika. Det känns som om de ändå hör ihop i sitt grafiska uttryck, trots olika designers.

Förra onsdagen fick jag med mig kompisen L på bakluckeloppis i Folkets Park i Linköping. Den här gången skulle det testas att stå på andra sidan loppisbordet, för en gångs skull. Vi fyllde bilen med allt möjligt som kändes värt att krängas, möbler, kläder, böcker, smycken, porslin, glas, prydnadssaker, ljusstakar, teburkar, pysselprylar…det är svårt att veta vilken typ av målgrupp som besöker en loppis i slutet av juli, i en stad som tvärdör under högsommaren.

Väl på plats, insåg vi att det var åtminstone trettio-fyrtio säljare på plats och vid 16 kom folk. Direkt sålde jag ett nattduksbord som täckte upp för avgiften och gav början på en liten vinst. L sålde pocketböcker som bara den. En glasvas från IKEA gjorde många nyfikna. Det såg så roligt ut, för jag vet ju att jag själv är likadan när det gäller fint porslin: Bestämda steg, lysten blick, vända på vasen, jahaaa bara IKEA. Då var vasen direkt bara en…vas. Inget särskilt. Inget att ställa i samlingen hemma. Folk är märkesfixerade, mer än jag trodde. Det jag sålde var Iittalaglas+skål, Disneyglas, en tröja av halvkänt märke och så en vas som nog förvillade en och annan. Den såg lite ”arty” ut, men är inköpt på Blomstertorget.

Jag gick en raid själv också, och måste säga att antingen var det mest skräp eller överprissatt udda märkesporslin. Att till exempel behöva betala 50:- för ett udda Gustavsbergsfat i kaffekoppsformat, tycker jag är överpris.

Slutsats då? (Av just den här bakluckeloppisen)

- Det är dålig timpenning om man inte har mer ”märkesvaror” att sälja.
- En annan bra grej att sälja är barnsaker; kläder, möbler, tillbehör, tidningar, böcker.
- Det är bra att dela bord med någon, särskilt om man är nybörjare.
- Folk är ändå rätt kräsna, mer kräsna än på inomhusloppisar som Hjärta till Hjärta och Erikshjälpen.
- Om man inte säljer så bra, så kan man alltid ägna sig åt att studera folk och mänskligt beteende. Det tycker i alla fall jag är rätt roligt, det med.
- Man blir underligt hungrig och törstig av att stå på loppis, det är mer energikrävande än man tror.

Blev supersugen på färgglada glaskopparna med plasthållare när jag läste om fyndet som Sabila gjort för ett tag sen. Tänkte, att det kan vara en sån där grej man letar efter när man är ute på loppisar.

Det var visst inte så svårt att hitta dessa färgglada karameller. Det enda var att jag insåg att hållarna är av olika storlek, dvs det finns två modeller som inte passar ihop. Så den gröna är av udda sort. Men annars så hittade jag enstaka koppar för en tia styck på Tulavippan, och kannan med fyra koppar på en loppis i Djurås för 75:-. Fyndandet underlättades eftersom jag hade med min falkögda vän L, som är en fena på att se ”rätt” saker på dignande loppisbord. Tack L!

Är det 70-tal? Det känns så på färgerna…

Sen jag blev lite mer intresserad av att knata runt i skogen och leta efter bär och svamp så har det inte varit något direkt blåbärsår i Östergötland. Inte där jag befunnit mig åtminstone. Men i år hann vi plocka några liter i alla fall i slutet av semestern uppe i Dalarna. Det fanns massa, och ännu mer var på gång att mogna i risen. Hade jag stannat en vecka eller två till så hade det nog blivit ännu många mer liter blåbär till frysen hemma. Nu får vi se om det hinns med någon östgötavända i blåbärsrisen, det vore roligt, eftersom blåbär är så himla gott! I paj eller sylt, eller naturella, så man får en härlig blå tunga som skvallrar.

Rapport från gårdagens bakluckeloppis kommer. Det var en intressant upplevelse!

Ett litet PS också, jag har haft problem med spam på sistone och i ivern att sätta filter på dessa onda robotar så försvann några riktiga, bra kommentarer. Så det är inte censur jag ägnar mig åt, varje kommentar gör mig väldigt glad

Den är så fin, så fin. Söt som socker. En sockerskål från Rörstrand, med dekoren Mon Amie. Min första del av servisen som är en av mina absoluta favoriter.

Det är bestämt nu att det blir bakluckeloppis redan nu på onsdag 16-20 i Folkets park, Linköping. Vädret verkar bli okej (uppehåll) så vi chansar. Idag har jag köpt frystejp för att göra prislappar och funderat över vad jag ska sälja utöver det jag redan har bestämt. En tanke är att försöka bli av med lite pysselprylar, scrapbookingsaker, pärlor och lite annat, som borde kunna vara säljbart om man hittar rätt köpare. Vi testar helt enkelt. 50:- och fyra timmar av ens tid kan det vara värt. Det ska bli väldigt intressant att stå på andra sidan loppisbordet för en gångs skull.

…kommer det med största sannolikhet krängas en 60-talslampa (1 trasig kupa, men annars fin lampa), ett 60-talsbord, scrapbookingprylar, kläder, finväskor, böcker, porslin och husgeråd. Bara jag får ihop till avgiften på 50:- blir jag glad. Det är tur att L är med på idén, för det blir roligare att stå fler än en. Särskilt när man ska våga sig på det hela för första gången. Först ska vi dock reka, sen anmäla vårt ekipage till veckan efter om det verkar vara något folk som besöker bakluckeloppisar i semestertomma Linköping.

Sommaren innebär en explosion av antalet loppisar, och jag vet inte om det är för att intresset växt för egen del, men visst finns det extremt mycket loppisar nuförtiden? I alla fall om man är bilburen och reser runt lite. Var och varannan kotte öppnar upp sitt garage för allmän beskådan i hopp om att kränga lite ”fynd”, av olika kvalitet. Är det därför kreativiteten när det gäller att sticka ut flödar i lokala annonsblad och på skyltar längs med vägarna? Eller vad sägs om…

Lyxloppis
Sommarloppis
Annorlunda Loppis
Unik Loppis
Mormorsloppis
Kuriosa-Loppis
Byaloppis
Garageloppis
Familjeloppis
Bakluckeloppis

Själv har det geografiska läget skiftat från Dalarna med omnejd till Östergötland igen. Tanken är att jag ska skriva en liten lista på loppisställen jag besökt i sommar som kan vara värda ett besök om man har vägarna förbi. För det finns verkligen högt och lågt, skräp och fynd. Nästa steg för min del, är att våga mig på att ställa mig med bilen på någon loppis och sälja av lite själv också, av gamla grejer som kanske någon annan hellre vill ha. Återvinning när det är som bäst!

På bakluckeloppisen i Norrskedika hittade jag en vas som verkligen gav mig 50-talsvibbar. Mönstret, färgerna och formen lockade mig direkt och efter några lovar runt loppisståndet så slog jag till. Lite research har gett mig information om att Kaskad, som vasen heter, finns i lite olika utföranden. Två sorters vaser och några skålar. ALP står för AB Lidköpings Porslinsfabrik och grundades 1892 och hade redan i 1900-talets början kontakt och samarbete med Rörstrand. De blev ett och samma företag efter att Rörstrand flyttat sin verksamhet till Lidköping under slutet av 30-talet. ALP fanns kvar som varumärke ett tag till innan det 1943 blev en del av det gemensamma varumärket Rörstrand. Det jag funderar över när jag läser om det på Rörstrands museums hemsida är om inte min vas är tidigare än 50-tal i så fall, eftersom det enbart står ALP på den? Och vem kan ha designat den?

Nyfiken i en strut.

När det regnar så ökar blogglusten. Har knåpat ihop en liten önskelista inför kommande 30-årsdag. Utan att det var meningen, så blev det bara svensk design och varumärken. En hel del retro också.