Oj, som jag googlat. Bordsrenovering. Slipa teakfanér. Slipa 60-talsbord. Slipa sliten bordsyta. Och en del andra kombinationer. Jag köpte ju ett bord för femtiolappen, med rätt sliten bordsyta, på loppis nu under sommarens loppisrundor. Tanken var väl, att om det var totalt kört att fixa till bordet, så gjorde inte 50:- så stort hål i plånboken.

Och så tog jag bara och torkade av det, putsade med lite möbelpolish och efter det ett lager matolja. Och så blev det en helt annan yta! Utan sandpapper, nervöst slipande i tunn fanér. Vips! Det här blev ju ett väldigt acceptabelt resultat för att kunna användas direkt. Ett nytt (fast gammalt) soffbord! Bara sådär! En bra chansning med andra ord.

Det lutar åt att det blir en vända på Formex i helgen. Det var några vänner som lockade med mig, hade totalt missat att den är just den här veckan. Just nu är jag lite inne i en bubbla av jobb och uppsatsskrivande, så jag är lite avskärmad känner jag. Uppsatsen ska läggas fram 17 september och det är bra med ett spikat datum. Det ska bli skönt att bli klar, att få känna sig riktigt ledig efter jobbet. Och när uppsatsen är klar, så får jag ju jobba mer fritt igen med kokboken igen! Det är bara vinst med att bli klar helt enkelt.

Det är inte äkta Nils Johan-bestick utan billiga kopior. Men det funkar ändå eftersom besticken ska fungera som rekvisita till fotografering i retrostil. Jag tycker de är fina!

I närheten av återvinningscentralen i Leksand finns en liten butik med namnet Ta till vara. I år har deras lokaler utökats och det är klart man slår en kik när vi ändå var i krokarna.

Jag kom hem med ett bord för femtiolappen, med sliten bordsyta, men fint underrede i 60-talsstil. Ett bord jag kommer återkomma till. Dessutom blev det ett fat, märkt Upsala-Ekeby Gefle. Just det märket är från någon gång mellan 1936-1960 har jag fått lära mig och fatet ser lite 40-tal ut, så jag gissar på det tills vidare. Sen blev det en Bo Fajans-skål ”Termo” för en tia, med en liten spricka i glasyren, men ack så fin gul färg och så slank det med en omärkt skål med fin dekor. Vi har blått vardagsporslin hemma, så jag tycker det är kul att försöka hitta lite serveringsskålar och dylikt som kan passa in, trots att de är udda.

Och så böckerna. En skatt, vad gäller kulturhistoria, men också med behändiga och smått roande tips och råd. Husmoderns receptböcker är en bra grund i matlagning även idag, råden och tipsen är av varierande relevans. Med hjälp av dessa kan jag nu bota skrivkramp, rengöra svart taft, blanda egen makeup och så får jag lära mig hur jag ska behandla mitt tjänstefolk på bästa sätt. Jag lär nog återkomma till dessa böcker, för det har varit onekligen roande läsning hittills.

Klart man ställer upp. Tidigare i veckan slumpade det sig så att vi fick vara valpvakt i två timmar på jobbet. Det står inte i min arbetsbeskrivning, men lite flexibilitet har väl ingen dött av direkt. Och det ska väl erkännas att det inte var någon större uppoffring att kika ner på det här lilla nyllet då och då under eftermiddagen.

För sisådär sju år sen provade jag på det där med att arbeta som servitris. Utan direkt vana, men med gedigna tyskkunskaper mönstrade jag på M/S Kind för en sommar. Det var ett väldigt roligt sommarjobb, men det är bara att inse att jag är lite för långsam och försiktig för att vara en riktigt bra servitris. I samband med min födelsedag hade J bokat in en tur på båten jag en gång jobbat på, det var väldigt trevligt med båttur och lunch. Solen sken och det var ett trevligt återseende av min gamla arbetsplats. Det är fortfarande, trots alla turer jag åkte när jag jobbade, väldigt mäktigt att åka igenom en rejäl sluss.

Jag undrar så, hur hamnar en etsning gjord av en filippinsk konstnär, i en loppisbod i lilla Leksand? Är det en souvenir från någon resa? Nu hamnar den i ett hem i Linköping istället. Färgerna och motivet tilltalade mig och den var väl inramad, något som bara det kostar väldigt mycket att få gjort. Den fick följa med hem i alla fall.

Dessa små glas fick jag i 30-årspresent av rara L. Jag tror att det är ännu en indikation på att det vore kul att kunna mer om svenskt glas också, inte bara porslin. Porslin är på sätt och vis mycket enklare, men jag tycker det är kul att leka lite detektiv och alla dessa loppisbloggar som finns nu innebär att ju fler glas man visar upp med etikett desto lättare blir det för en annan att känna igen mer och mer när man är ute på sina rundor. Det är kul att lägga pusslet helt enkelt! Det här är tydligen starkvinsglas, från 50-60-tal, gjorda vid Åfors glas. Åfors glasbruk anlades 1876 invid Lyckebyån, i Emmabodatrakten och köptes upp 1916 av Ernst Johansson som också tog namn efter bruket. Ernst Åfors. Hans son Eric Åfors, bildade ett glasimperium genom att köpa upp andra bruk såsom Johansfors, Boda och Kosta. Detta ”imperium” är vad vi kallar idag Kosta Boda. Bertil Vallien och Ulrika Hydman-Vallien är väl de konstnärer och formgivare som är mest kända för att ha arbetat med Åfors och då även förstås Kosta Boda.

Sådärja, lite glashistoria också!

Tack för alla gratulationer! Det har varit firande i olika former sen i torsdags, igår kom släktingarna och grattade. Min sockerskål har bl a fått en kompis. Eller sockerskål, i den förvaras för närvarande något hekto av mitt favoritte just nu (grönt jasminte), jag har ju ändå aldrig socker i te eller kaffe. Det har dykt upp andra fina presenter också, som jag säkert kommer återkomma till snart.

…på min födelsedag!

Det blir lunch på en pråm, middag vid ett växthus och kanske lite bubbel också. 30 år är inte helt fel att fylla ändå.