Det är mycket med sociala media just nu. Web 2.0. Främst jobbmässigt, och även om det är väldigt intressant och spännande så blir bloggen lite lidande. Börjar man tänka för mycket på strategierna kring sociala media, så är det svårt att koppla bort det helt från det privata bloggandet.

För det var där allt började för min del. 1998 startade jag en hemsida, på i dagarna insomnade Geocities. Själaglad lade jag upp mina första trevande HTML-försök…och sen då? Vad skulle hemsidan handla om? Eftersom jag alltid gillat att skriva blev det en dagboksbaserad hemsida. Rakt upp och ner, utan bloggverktyg och css. Dagbok på nätet blev sen reload, och efter det weblog och blogg. Från att handla om det mesta, rakt upp och ner valde jag att nischa mig lite mer för några år sen.

Eftersom jag är av en nyfiken art, har jag anammat sociala nätverk som Facebook och i våras integrerade jag Twitter med bloggen. Utan direkt strategi, för det är ju mest för att det är roligt och dynamiskt och lärorikt som jag flyter med i det hela, kommunikation är och förblir ett stort intresse. Svårt att låta bli, lätt att dras med. Men det är skönt att ha sociala analoga intressen: Gå på bio med kompisar, fika, umgås och koppla ner/av.

Det är väl det, och loppistorka pga årstiden som gjort att jag uppdaterat dåligt den senaste tiden. Det är nästan så att jag har lite abstinens.

Under sommarens botaniserande på bakluckeloppisar och i loppisaffärer, väcktes intresset för 50-60-talsporslin från Gefle. Nyfikenheten och viljan att veta mer om vad denna ”fabrik” bidragit med inom design för hushållsporslin i svenska hem, väcktes ännu mer tack vare flitiga bloggare och loppisfyndare, då särskilt Femtiotalsjakten och Porslinsbloggen. Det var tack vare dem som jag lärde känna formgivaren Helmer Ringström med flera och jag insåg att det finns mer från svenskt 50-60-tal än Marianne Westman (även om hon är ohotad favorit, så har hon fått konkurrens).

Så jag bestämde mig för att börja samla på udda tallrikar från Gefle, med fokus på dekorer från 50-60-talet och med assietter och vanliga tallrikar som huvudsakligt mål med letandet. Det har gått rätt så bra hittills, Safari, Sparta, Spinett och Neptun pryder nu mina skåp och på något sätt känns det som de hör ihop, trots olika mönster och färgsättningar.

Om det är tantigt med pelargoner, då är jag en tant. På ren tur blommar pelargonerna ännu en gång för säsongen, mycket tack vare att jag klippte ner dem stenhårt efter sommarens torka, och sen har de fått stå ute på balkongen fram tills förra veckan, då frosten kom. Jag har också hållit efter dem lite, plockat bort döda löv och ihoptorkade blommor. Och så har jag försökt komma ihåg att vattna med näring, när blommorna dök upp igen. Och så har jag låtit dem torka ut mellan gångerna (vilket inte är så svårt när man är glömsk som jag är…)

Jag förtjänar inte såhär fina pelargoner, men jag njuter ändå. Och på frågan, hur jag ska förvara dem, så har jag inget bra svar. Funderar på att smyga ut dem i trapphuset, men där har några grannar hunnit före verkar det som. Får se hur jag löser det hela, kanske får min mor adoptera dem över vintersäsongen…*blink*

…det känns verkligen så mellan dagens inlägg och förra inlägget. Det är nästan så att jag kan minnas exakt när det slog om också. Jag satt uppe rätt sent förra veckan, det smällde till mot fönsterblecket med hagel och regn, och ett tjutande, vinande ljud från blåsten som bara kom. Och nästa morgon hade det varit frost ute. Som tur var hann vi ta in tomatplantorna och pelargonerna innan, men nu har vi köket fullt med stora tomatplantor med gröna tomater. Kan de överhuvudtaget mogna inomhus? Blir det inte svårt utan riktigt dagsljus? Alla mina pelargoner blommar annars en gång till! Lycklig blev jag när jag lyckades rädda dem efter semesterns torka, genom att klippa ner dem ordentligt. De tog sig igen, efter bara några veckor var alla plantorna fina och gröna igen och nu blommar de en andra, eller i vissa fall en tredje gång.

Och tanken var att jag skulle fotat dem, men inte heller idag hann jag komma ihåg det innan kvällsmörkret krypt intill och försvårat fotograferingar. Visst har jag en blixt, men till vissa bilder föredrar jag ändå vanligt, hederligt dagsljus.

Och sa jag det? På torsdag börjar jag måla igen! Akrylmålningskurs!