Retro är väldigt hett just nu. Det märks överallt, det går att hitta nyretro i 2010 års tappning i alla möjliga typer av affärer. Senast såg jag snygga solglasögon hos min optiker, men också hos H&M hänger 50-60-talskläderna på rad. Och i all denna retroyra poppar liksom ett helt ”kit” upp, där jag tyvärr är alldeles för förutsägbar. Jag fyndar second hand, jag har pelargoner och bakar småkakor (har dock inte gett mig in i macaroon-träsket) och samlar på spetsdukar, jag har rosetter i håret och finslipar eyelinersvooschen i bästa Mad Men-stil. Och prickigt, don´t get me started on prickigt. Detta underbara mönster som aldrig riktigt slutar vara fint.

Och, som grädde på moset. I hela det här ”kit” som jag målar upp här, så ingår även: Lindy-hop! Hetare än hetast, hippare än nånsin och på ett sätt kan jag drabbas av ett enda stort avog när något blir för hippt. Då vill jag inte vara med längre. Det går liksom över en gräns, där det lämnar det genuina och bara blir en fasad, ännu en trend som kommer passera och glömmas bort.

Men. Jag minns fortfarande när jag och min kompis E såg Swing Kids på Sollentunas biograf i början av 90-talet. Där och då väcktes ett swing kid i mig också. Men jag, med mina tre fötter har liksom inte vågat testa. Jag har fortfarande smått ångestladdade flashbacks från grundskolan när vi tvingades att dansa pardans under mindre roliga omständigheter, och detta sitter hårt. Jag vill våga. Jag vill sätta mig över alla ”issues” och bara dras med av nåt som verkar väldigt roligt. Oavsett hipphetsfaktor.

Kanske vågar jag pröva, nu när tillfälle ges i början av maj.

Det kom vulkanaska mellan oss och London. Jag är väldigt tacksam över att slippa sitta fast på Heathrow och inte ha något besked om hemfärd, och jag är tacksam över att Expedia ger oss pengarna tillbaka. Men lite ynk känner jag, för vi hade verkligen sett fram emot den här resan.

Jag hade ju t o m gjort en liten specialarkarta! Med vårt hotell utsatt, och med alla tips jag fått på shopping och restauranger.

Nåja. Nästa gång kanske blir vulkanfri. Det är ju inte som att det händer så jätteofta att luftrummet stängs av i flera dagar pga vulkanaska.

Följande scenario utspelar sig på Ljushuset i Nacka Forum. Sakletaren kutar helt plötsligt från sitt sällskap bestående av en vän och ett styck sambo utropandes ett: ”Åååååh”. Ett styck sambo säger till vännen: Jag kan slå vad om vilken lampa det är hon har siktet inställt på. Och ack så rätt han fick. Följande lampa hängde där och vara bara så himla fin.

Det är definitivt inne med retro, 50-60-talsdito. Det svämmar över av nyproduktioner med retrotema och den här lampan tycker jag är ett synnerligt bra exempel. Den står härmed på önskelistan, för jag köpte den inte, det hade varit lite väl spontant eftersom den ändå kostade nästan tusen spänn.

Till min stora sorg så dog alla mina fina pelargoner från förra året. Amen. I år blir det dock nya tag, det har lånats pelargonböcker och nu ska jag verkligen sköta mina nya plantor exemplariskt. Enligt den ena boken är du hög tid att ”väcka” sina pelargoner nu efter vinterdvalan, jag gissar att det gäller mina nya plantor också. Jag har därför planterat om dem i pelargonjord och spridit ut dem i lägenhetens ljusaste fönster.

Det fåniga är att jag har bättre kolla på kaffefatens namn än själva pelargonerna. Men jag har försökt spara de medföljande små fusklapparna som sitter i krukorna.

Jag köpte en som var lite större, och som redan blommar, för att locka igång mig lite extra.

Önska mig lycka till, det är väl egentligen själva övervintringen som är det kluriga så det är väl fram emot oktober-november som jag verkligen behöver hitta en bättre övervintringsstrategi än den i år.

Jag behöver shoppingtips i London! Gärna vintage, skor, smink och vanliga kläder. På agendan står redan: Portobello Market, Primark, Rokit – vintage clothing och Absolute Vintage. Och så skoaffären Clarks.

Någon mer trevlig butik du kan tipsa om? Eller någon sevärdhet? Jag har varit i London fem gånger innan, men den här gången är första gången jag har råd med lite shopping också. Och släng gärna in mattips om du har något också!

Bild från Gustavsbergs porslinsmuseum

Jag missade hela KF-jubileumsgrejen. Jag kom på det försent och jag letade lite förstrött i mina närmaste Coopbutiker, utan resultat. Men efter besöket på Gustavsbergs porslinsmuseum så väcktes suget till liv igen. Det finns en del kvar på Tradera har jag sett, försökte bjuda på ett par, men har inte lyckats ta hem några än.

På fina Gustavssons Kuriosa, hittade jag även mitt första påskpynt i lite retroanda. Det roliga var att vi pratade om de olika bloggar som finns ute på nätet inom det här temat, jag rekommenderade förstås Porslinsbloggen. Efter det hittade jag de små tupparna och när jag nämnde Femtiotalsjakten kom butiksägaren fram med en likadan tupp som Libby har. Fnissandes kunde jag ju inte låta bli att köpa den stolta 50-talssmidestuppen som vi tack vare Libby vet kommer från Ystad Metall. Fin blev den också med ett gult ljus.

Det är när såna här saker händer som man stortrivs med att ha en såpass utpräglad hobby ändå, och att man har såna häftiga möjligheter till kontakter, nätverk, research och inspiration tack vare bloggvärlden. Hur gjorde man förr? Hur samlade man och utbytte information på säg…50-talet?

Slumpen är en sakletares bästa vän. Det var slumpen som gjorde att jag sökte på Svenska Loppisar och råkade hitta Gustavssons Kuriosa på Kagagatan 6 i Linköping. Ännu mer slump var att det faktiskt var öppet när vi svängde förbi. Och vilken butik! Ett fint, medvetet urval av keramik, porslin, glas från 30-40-50-60-70-tal med okej priser. Jag var ute efter en liten vas, till vårens blommor och på Tradera har jag haft ögonen på en väldigt specifik vas. Där fanns inte bara den vasen, utan även en ny bekantskap i keramikvärlden.

En vas, med 60-talskänsla från Törngrens i Falkenberg, ett litet familjeägt krukmakeri som funnits sen 1789 enligt deras hemsida.

Och det ni skymtar i bakgrunden på bild nr 1…är en vas av Mari Simmulson. Här syns den bättre.

Vasen är ur Tulpanserien som Mari Simmulson gjorde åt Upsala Ekeby och deras serie åt 60-talets Coop Forum, nämligen Turitz & Co. Lite samma story som min lila Åhlén & Holm-vas.

Och Gustavssons Kuriosa, dit kommer jag återvända! Jag fick dessutom tips om en privatperson i Östergötland som har en fin-fin Upsala Ekeby-samling, som man kan få komma och titta på. Strålande sakletartider!

Det fanns också en liten antikbod i anslutning till Gustavsbergs porslinmuseum. Inriktning porslin från Gustavsberg, men också från Rörstrand, Gefle, Upsala Ekeby. Behöver jag säga att jag hade svårt att slita mig från denna bod? Jag tror mest det var en slags abstinens, det var så länge sen jag rotat i dammiga hörn, prutat på bakluckeloppisar eller kutat som en dåre för att hinna först in till favoritloppisen i stan. Det var en fröjd för ögonen att se enbart fina saker, inget bråte som är i vägen här inte. Allt VAR guld som glimmade. Men ack så dyrt.

Säg en servis och den fanns!

Fin-fina Gefletallrikar i dekorer jag inte har, men 75:- styck var i saftigaste laget.

Herthas Blå Eld, fast i rött. En riktigt tjusig kanna. Men också den i dyraste laget, åtminstone för ett spontanköp. Över tusenlappen kostade den.

Jag förstår prissättningen i den här typen av antikbod. Det tar ju tid att leta efter det billiga, tid är också pengar. Skulle jag vilja ha en komplett porslinsserie och inte bryr mig ett jota om att leta efter den, ja då skulle jag kunna betala de priser som gavs. Men, i letandet ligger åtminstone hälften av förtjusningen. Så är det bara.

Come to mama! En fin liten tekanna, med ”Fallande löv”-dekoren. En dekor som använts nyligen i en annan färgställning för att fira KF:s 110-årsjubileum. Tänk om denna skulle dyka upp på en loppis en vacker dag? Det vore lycka.

Galejan av Margareta Hennix, 60-tal

En annan ny bekant var Margareta Hennix, hennes färgglada dekorer från 60-70-tal tilltalade mig väldigt mycket. Det är kul att se vad mer som gjorts av Gustavsberg, utöver Stig Lindbergs produktion.

Tyvärr fick vi lite tidsbrist, och missade andra sorteringsförsäljningen, men en sväng hann vi med i antikboden som fanns i anslutning till porslinsmuseet. Mer om det i del III.