Längs med gamla riksettan, invid Tallboda i Linköping ligger detta något bedagade motell i gammal stil. Det går fortfarande att köra fram med sin bil ända fram till sitt rum och estetiken från 50-60-tal finns kvar. Det går även att få en okej bit mat i motellets restaurang. En släkting finns även i Sjögestad Motell som kan stoltsera med att vara Sveriges äldsta motell. Enligt hemsidan byggdes det 1954 och det ska även finnas en del 60-talsinredning kvar i delar av motellet. Tills jag hunnit besöka Sjögestad, bjuder jag på en bild på Motell Filbyter så länge. Har tyvärr ingen uppgift om hur gammalt Motell Filbyter är, men det är väldigt retrofint ändå.

Dagens lästips! En artikel som finns på nätet: Med känsla för retro på DN.se. Eva Johansson borde starta en blogg och visa upp fler av sina fynd, tänker den blogginsnöade Sakletaren.

Minimalism är för mesar, skönt att läsa om fler som vurmar för en annan typ av estetik.

(Att minimalism är för mesar, det är bara ett uttryck för ett visst mått av avundsjuka för att jag aldrig riktigt lyckas hålla igång mina minimalistiska försök. Det finns ju så mycket fint i skåpen, det vore synd om de inte fick synas.)

I väntan på att säsong 4 ska börja i USA, den 25 juli är det läge för en liten nedräkning med Mad Men-tema. Allt för att komma i stämning. Vi kan börja med att ställa oss frågan What would Joan do?.

( Joan är en av huvudpersonerna i Mad Men, en sekreterare med stenhård koll på både det sociala och professionella spelet på Sterling Cooper. )

Det kanske också är på plats med en kort introduktion till serien. För den som ännu inte sett Mad Men, grattis, du har 39 avsnitt att se fram emot av en serie som utspelar sig på en reklambyrå i början av 60-talet. Till en början är det mycket yta och estetik, sexism, rökning och alkoholkonsumtion. Men efter ett tag, tar storyn fart och trots det lugna tempot som driver storyn framåt, så är det briljant dramatik mellan varven. Det är välgörande att se en intelligent serie som inte skriver en på näsan med övertydligheter och schablonmässiga karaktärer. Det är välskrivet manus och ett fascinerande sätt att använda sig av cliffhangers. Ja, vill du läsa mer är det bara att läsa på Wikipedia om Mad Men, även om det där finns en del spoilers.

Ja, det är väl så jag skulle försöka beskriva mitt första intryck efter att ha sett alla avsnitten i säsong 1, 2 och 3 under våren. Och jag hoppas nu bara att säsong 4 uppfyller ens förväntningar.

8 dagar kvar…

En liten pärla som jag kände att jag behövde återkomma till är Toggas Byggåtervinning, strax norr om Visby på Gotland. Jag gillar verkligen återvinningskonceptet, som jag vet finns på lite olika ställen i landet. Det jag dock fastnade mest för var deras avdelning för retroprylar. Fokus främst på möbler. Det var en fröjd att gå runt och titta.

Fotona är tagna med min telefon, därav den rätt kassa kvaliteten emellanåt. Men känslan går nog fram ändå tror jag.

Oh nej, en Bumling som skymmer alla fina ”läderlappsfåtöljer”.

Egentligen tycker jag väl att Kobratelefoner är lite för uttjatade, men då hade jag inte sett den i den här fina, gröna färgen. Men 950:- kändes lite väl saftigt.

Mitt intresse för 50-60-talsdekorer på porslin började faktiskt med Petri från Rörstrand. Den är verkligen superfin!

Sammanfattningsvis: Besök Toggas, om du är på Gotland!

Förra helgen bar det av söderöver för nya sakletarmarker. Vi styrde kosan mot Smålands längsta stadsloppis, i Tranås. Loppisborden var uppställda längs med huvudgatan och även om det var lite trögt stundtals, så fyndade jag en del till slut. Hade det däremot varit barnkläder och barnprylar jag letat efter hade fyndfaktorn varit betydligt högre.

En ensam liten sakletare på Tranås gator. I regn och rusk.

Och vad fyndades då? Förutom den tyska vasen från Fohrs keramik i inlägget om min tyska lilla samling blev det lite Gefle-porslin. Tre udda kaffe/tefat och fyra fina, djupa skålar i serien ”Bollar”. Det gula kaffefatet tilltalade mig dubbelt, dels var det fint, dels hette dekoren ”Vadstena”. Vilken dekor skulle vara bättre för en östgöte som jag? Den andra heter tydligen ”Aurora”. Det jag lyckas forska fram lär mig att om man tolkar stämplarnas utseende borde ”Bollar” vara från 1971 och framåt, ”Vadstena” är 60-tal och Aurora är också 1971 och framåt. (Vad jag förstått lades Upsala Ekeby Gefle-porslinsfabrik ner 1979, så det är väl 70-tal som gäller.) Däremot går jag bet på att hitta någon upphovsman eller kvinna till dekorernas design.

Sen fyndade jag glas. De är svagt grönfärgade och är väl sk seltserglas, men sen? Jag har ingen aning om glasen är gamla eller nya, IKEA eller munblåsta. Dock tror jag de är lite för jämna i glaset för att vara handgjorda. Jag har också försökt plinga lite i dem, men eftersom jag inte vet riktigt vad för ljud jag ska lyssna efter så får jag erkänna mig besegrad. Jag ser det som en utmaning i år att lära mig mer om glas, nu när jag grottat ner mig såpass mycket i svenskt porslin.

Två mönster har redan kommit nu från USA. Och två böcker om klädsömnad, inköpta begagnade på Bokbörsen. Dessutom har två tyger inhandlats. Ett grönt med vita prickar och ett blommigt som kommer passa bra till det mönster som är från fyrtiotalet. Idag lämnade jag också in symaskinen på service eftersom den krånglat lite väl mycket den senaste tiden. Det dumma är att det troligen varit fel sen jag köpte den, men eftersom jag är en sådan nybörjare med symaskiner så har jag inte vetat att jag borde gå tillbaka till butiken och säga till. Nåja, nu är den inlämnad, och nästa steg i mitt syprojekt är att mäta och klippa. Eller, bäst att jag läser de nyinköpta böckerna först!

Med viss inspiration från Vintageportalen har jag beslutat mig för att återuppta mina gamla sömnadsambitioner. Jag har beställt ett antal mönster från 50-60-talet från Etsy och hur-gör-man-böcker från Bokbörsen. Nu återstår bara att lämna in symaskinen på service och hitta lämpliga tyger. Tanken är att min satsning på något mer analoga intressen härmed kommer omfatta sömnad. Givetvis kommer jag blogga om det. Helt o-digital har jag svårt att vara. Var ska man annars hitta inspiration, tips och tricks?

Slumpen är en sakletares bästa vän. Det var slumpen som gjorde att jag sökte på Svenska Loppisar och råkade hitta Gustavssons Kuriosa på Kagagatan 6 i Linköping. Ännu mer slump var att det faktiskt var öppet när vi svängde förbi. Och vilken butik! Ett fint, medvetet urval av keramik, porslin, glas från 30-40-50-60-70-tal med okej priser. Jag var ute efter en liten vas, till vårens blommor och på Tradera har jag haft ögonen på en väldigt specifik vas. Där fanns inte bara den vasen, utan även en ny bekantskap i keramikvärlden.

Och det ni skymtar i bakgrunden på bild nr 1…är en vas av Mari Simmulson. Här syns den bättre.

Och Gustavssons Kuriosa, dit kommer jag återvända! Jag fick dessutom tips om en privatperson i Östergötland som har en fin-fin Upsala Ekeby-samling, som man kan få komma och titta på. Strålande sakletartider!

Förföriskt snyggt. 60-talet är verkligen tillbaka, det märks överallt. TV-serier, kläderna på H&M, glasögon, hemmafrutrender, ja det är väl inte så underligt eftersom 70-talet var rätt stort på 90-talet. Det roliga nu är att det finns både 80-tal och 50-60-tal att plocka inspiration från. Jag lyckades plocka ihop en hel outfit på H&M förra veckan som självaste Betty Draper kunnat bära. Kanske blir det en outfitbild någon dag framöver?

A single man då? Jag fick åka till Stockholm för att se den. Och den var snygg och sorgsen, men hela tiden balanserade den på en hårfin gräns mellan pretentiös och vacker. Jag drogs med av 60-talsförpackningen, följde vackra eyelinerlinjer, tjusiga frisyrer och välsittande kostymer. Den var sevärd, helt klart och jag är väldigt spänd på vad mer Tom Ford har att bjuda på. Colin Firth gjorde en enastående rollinsats, likaså Julianne Moore som lyckades vara sliten och vacker på samma gång.

Nu ska jag bara försöka se An Education också så är min 60-talsvurm fulländad.

Enda fördelen med att ha varit sjuk är att jag hunnit titta en del på TV. Och då inte av den halvsega, halvengagerade zappa-runt-sorten. Utan, reklamfria, maratonmässiga dvd-tv-seriesorten. Jag har låtit mig slukas totalt ett tag av välgjord brittisk respektive amerikansk TV-dramatik.

Det började med Mad Men. Denna förföriskt, välgjorda, mångbottnade tv-serie. Sen kände jag att, nej, jag kan ju bara inte se allt på en gång nu, när nästa säsong inte börjar förrän i augusti igen. Så jag tog fram dvd-boxen med Huset Elliott, en höjdpunkt från 90-talet men som utspelar sig på 20-talet. Och efter dessa tv-intryck börjar jag fundera över hur en korsbefruktning rent stilmässigt skulle funka mellan 20-talet och tidigt 60-tal. Svårt att säga, men jag tycker det är väldigt bra tv-serier båda två. Jag blir väldigt sugen på att bära hatt igen, och skaffa kort page…

Nu ska jag förhoppningsvis komma på benen snart igen, men det är inte hela världen om det tar ett tag för när det är mörkt och kallt ute, så är det inte helt fel att njuta av lite 20-tal eller 60-tal. Jag har, som tur är, en del avsnitt kvar.