Där man minst anar det finns små pärlor. Eller, alla kanske inte tar sig ända till Dala-Järna, som ligger lite utanför turiststråket i Dalarna och då finns det en del att fynda. Vi tog en tur till Erikshjälpen i Dala-Järna för ett tag sen och där fanns det fint porslin!

Tellus, Gefle, dekor av Helmer Ringström. Dekoren producerades åren 1956-66.

Teve, Gefle, dekor av Helmer Ringström. Dekoren producerades åren 1961-1965.

Safari, Gefle, det börjar bli en samling av mina Safariprylar, ska fota dem allihopa tillsammans någon gång. Också den här dekoren är gjord av Helmer Ringström och producerades åren 1965-73.

Majlis, Gefle, är en favorit, men inte förrän nu har jag hittat porslin som bär dekoren. Upphovsman Helmer Ringström och den producerades 1966-1972. Ska tydligen finnas med grönt band också.

Hellas, är en rätt tidig Helmer Ringström, den började användas under Helmers första år på Gefle, 1942 och användes ända fram till 1974.

Blå eld, ja, av alla Rörstrands alster är det här den som känns mest skulptural, nästan som ett litet konstverk. Design Hertha Bengtson och tillverkningsår 1949-1971.

Ja, Dala-Järna var värt en omväg, det kan jag lätt konstatera!

Det började med en. Sen blev det två. Sen lärde jag mig något nytt när jag snubblade på en tredje på en loppis i Dalarna.

Ljusstaken är tydligen gjord för Rädda Barnen, på undersidan står det Folke Lidell, Vikarbyn. Det enda jag kan hitta på nätet är att Folke Lidell även var med i folkdanslaget på 50-talet. Han var även flygintresserad, denna Folke. För jag gissar att det är samma person som jag får träff på vid mina sökningar på hans namn och orten.

Frågan är då vilket årtionde denna ljusstake hör hemma i? 60-70-80-tal?

För övrigt firas 31-årsdagen med ett besök på Zorngården i Mora. Och spa-besök på söndag.

Byloppisfynd såhär i sommartider. En femtiolapp för Stig Lindbergs klassiker Spisa Ribb får väl ändå anses som ett fynd. En liten skavank, men fin ändå.

Ingen sommar utan en hederlig bondeauktion. Bröd och skådespel, ja i det här fallet är det mer fråga om korv med bröd och ett underhållande skådespel i form av en proffsig och rapp auktionsförrättare som ska sälja mängder med grejer under en hel dag. Den här auktionen började klockan 13 och när jag gick vid 16 hade de inte ens kommit till möblerna. Det är en heldagsaktivitet med andra ord, och det är nog en hel del antikhandlare bland köparna för parkeringen var full med stora lastbilar och minibussar.

Några guldkorn fanns det, även för den 50-60-talsintresserade. Dominofatet gick för ungefär 600:- och det måste nog ändå räknas som ett fynd. Trävaserna var också fina, men priset trissades upp en del tycker jag.

Däremot var det galet att TV-kannan gick för 600:-, till det läggs även en 50:- till auktionsförrättaren. Överpris, säger den rutinerade. Jag fastnade också för vasen som skymtar långt uppe till vänster, men jag har tydligen dyr smak. Det var en ateljédesignad vas, snudd på konstverk, så den sprang iväg långt över min budget.

Annars var det mycket kurbits. Är man i Dalarna är det inte så konstigt. Jag gillar kurbits, i Dalarna, men det är ingen som passar i mitt hem.

Jag köpte inget, men ack vilken underhållning det ändå är att sitta och titta!

Det är så synd att jag är så totalt ointresserad av det där som sitter innanför motorhuven. En bil ska funka. Punkt. Gör den inte det, så lämnar jag in den. Men jag tror, att ska man ha en fin gammal veteranbil, så behövs ett visst intresse och definitivt kunskap om hur motorn funkar. Det är också lite motsägelsefullt att ha ett intresse för miljön, och sen bli helt fascinerad av fina, gamla bilar.

Istället för att ta steget och bli veteranbilsägare, blir det besök på Classic Car Week i Rättvik någon gång under vecka 31 (31/7-7/8). Då kan jag beundra andras fina gamla bilar och fortsätta nära den rätt orealistiska drömmen om en gammal PV 444, Amazon, Bubbla eller en gammal SAAB 93/96.

I Dalarna är byarna betydligt mer samlade än i andra delar av Sverige. Husen ligger tätare och var och varannan by har både bystuga, dansbana och givetvis en obligatorisk majstång. Det är i Dalarna du kan fira midsommar i flera veckor eftersom det nästan varje lördag i juli är någon by som ska resa sin majstång. Alla kan ju inte resa på samma dag, för då skulle konkurrensen bli för stor.

Och i år har även loppistrenden, för ja, det är en trend som kommit bara det senaste året, kommit till byarna. I senaste Leksandsbladet, ett charmigt litet annonsblad gick det att räkna till 20 loppisar, varav 18 var byloppisar bara under den här veckan. Och längs vägarna finns massor med skyltar med orden ”loppis” ”antikt” och ”kuriosa”.

Ja, loppis är sååååå 2010.

Igår lade sig dimman som ett lock över stugan och vips idag är dimman omvandlad till rimfrost som gnistrar i solen. Det känns som så länge sen man hade en sån här vinter, alldeles för länge sen. Det är inte alltid man lyckas pricka in det i Östergötland direkt eftersom det oftast slaskar bort så fort igen. Sen har man kanske inte alltid haft tid att njuta de få gånger snön ligger kvar lite längre.

Det är såna här dagar som jag blir sugen på att åka längdskidor igen. Det var säkert minst 15 år sen sist, men jag minns det ändå som mysigt (även om man inte alltid tyckte det då, tjurig tonåring som man säkert var). Jag har t om klättrat upp på kallvinden och konstaterat att det finns en del skidor kvar, men inga pjäxor. Så det föll på det. Annars hade jag nog stavat mig ut på isen några turer vid det här laget.

Hämtat från Wikipedia:
”Kurbits är en dekorativ målarkonst från Dalarna med en särpräglad blomdekor.

Kurbitsmåleriet gjordes av kringvandrande dalmålare som hade sin storhetstid mellan 1780 och 1870. Dessa vandrade omkring och målade interiörer i bondgårdar i Dalarna och södra Norrland. Rättviksmålarna var mer måleriska i sitt uttryckssätt medan Leksandsmålarnas verk anses vara mer strikta och välkomponerade.”

Kurbits kommer och går, finns på Åsa Westerlunds träskor, i Hanna Wernings design och på Rörstrands porslin. Just nu finns det även i ICA:s reklam för deras nya kokbok Hela Sveriges husman. Själv föredrar jag nog den moderniserade varianten än den murriga som finns i många dalahus.

Ett projekt som jag satte igång så smått i somras, men som stannat av i och med den maxade hösten är kurbitsprojektet! Sommarhuset i Dalarna behöver ny väggdekoration efter en renovering, och varför då inte designa mönstret själv? På uppdrag av familjen ska jag försöka komma på ett bra mönster som man kan använda som vinyldekal i köket i det lilla härbre som finns på tomten. Vi får se hur det kommer gå…