Det finns faktiskt en hel del jag lämnar i hyllorna, som av någon anledning inte blir köpt. Men som ändå tilltalar mig på något sätt. Oftast försöker jag dokumentera dessa saker, som inspiration. Mobilen har varit full med bilder ett tag så jag tänkte kika lite på några saker jag inte köpte.

Den dagen jag bor lite större, då ska jag ha en gungstol som denna. Gärna på en veranda med massa pelargoner.

Pyro är inte riktigt min kopp te, men de här små formarna var så bedårande att jag faktiskt började ändra uppfattning.

Rörstrand har också fina dekorer. Men, samlar man på just Upsala Ekeby – Gefle, då gäller det att låta någon annan fynda tallrikar som denna.

Glas, ja det är svårt att veta vad som är ett bra pris. Men jag är svag för glas i äldre stil, med svart fot.

Ja, det var några exempel på saker jag inte köpte, mer kommer framöver.

Förra helgen bar det av söderöver för nya sakletarmarker. Vi styrde kosan mot Smålands längsta stadsloppis, i Tranås. Loppisborden var uppställda längs med huvudgatan och även om det var lite trögt stundtals, så fyndade jag en del till slut. Hade det däremot varit barnkläder och barnprylar jag letat efter hade fyndfaktorn varit betydligt högre.

En ensam liten sakletare på Tranås gator. I regn och rusk.

Och vad fyndades då? Förutom den tyska vasen från Fohrs keramik i inlägget om min tyska lilla samling blev det lite Gefle-porslin. Tre udda kaffe/tefat och fyra fina, djupa skålar i serien ”Bollar”. Det gula kaffefatet tilltalade mig dubbelt, dels var det fint, dels hette dekoren ”Vadstena”. Vilken dekor skulle vara bättre för en östgöte som jag? Den andra heter tydligen ”Aurora”. Det jag lyckas forska fram lär mig att om man tolkar stämplarnas utseende borde ”Bollar” vara från 1971 och framåt, ”Vadstena” är 60-tal och Aurora är också 1971 och framåt. (Vad jag förstått lades Upsala Ekeby Gefle-porslinsfabrik ner 1979, så det är väl 70-tal som gäller.) Däremot går jag bet på att hitta någon upphovsman eller kvinna till dekorernas design.

Sen fyndade jag glas. De är svagt grönfärgade och är väl sk seltserglas, men sen? Jag har ingen aning om glasen är gamla eller nya, IKEA eller munblåsta. Dock tror jag de är lite för jämna i glaset för att vara handgjorda. Jag har också försökt plinga lite i dem, men eftersom jag inte vet riktigt vad för ljud jag ska lyssna efter så får jag erkänna mig besegrad. Jag ser det som en utmaning i år att lära mig mer om glas, nu när jag grottat ner mig såpass mycket i svenskt porslin.

Dessa små glas fick jag i 30-årspresent av rara L. Jag tror att det är ännu en indikation på att det vore kul att kunna mer om svenskt glas också, inte bara porslin. Porslin är på sätt och vis mycket enklare, men jag tycker det är kul att leka lite detektiv och alla dessa loppisbloggar som finns nu innebär att ju fler glas man visar upp med etikett desto lättare blir det för en annan att känna igen mer och mer när man är ute på sina rundor. Det är kul att lägga pusslet helt enkelt! Det här är tydligen starkvinsglas, från 50-60-tal, gjorda vid Åfors glas. Åfors glasbruk anlades 1876 invid Lyckebyån, i Emmabodatrakten och köptes upp 1916 av Ernst Johansson som också tog namn efter bruket. Ernst Åfors. Hans son Eric Åfors, bildade ett glasimperium genom att köpa upp andra bruk såsom Johansfors, Boda och Kosta. Detta ”imperium” är vad vi kallar idag Kosta Boda. Bertil Vallien och Ulrika Hydman-Vallien är väl de konstnärer och formgivare som är mest kända för att ha arbetat med Åfors och då även förstås Kosta Boda.

Sådärja, lite glashistoria också!

I sommar har jag på två av mina favoritloppisar i Dalarna (Tulavippan och Lopnor) hittat dessertglas som påminner om saftglas som fanns hos äldre släktingar när jag var yngre. De fanns i flera olika färger så jag köpte på mig lite olika färger och först efteråt har jag gjort lite research om dem. Tydligen kan de vara gjorda av Eda glasbruk, ett värmländskt bruk som lade ner all produktion 1953. Problemet är bara att det efteråt massproducerades liknande glas i en fabrik i Polen och jag har ingen aning hur man vet vilka som är vilka. Det har säkert med glasets kvalitet och utförande att göra, men eftersom jag är novis i glasfrågan passar jag nog i den frågan. De är fina, de fanns i fina färger, de var inte särskilt dyra 20-30:-/styck, så jag bryr mig inte jättemycket om de är värmländska eller polska. Faktiskt.