Spisa Ribb
Byloppisfynd såhär i sommartider. En femtiolapp för Stig Lindbergs klassiker Spisa Ribb får väl ändå anses som ett fynd. En liten skavank, men fin ändå.
Byloppisfynd såhär i sommartider. En femtiolapp för Stig Lindbergs klassiker Spisa Ribb får väl ändå anses som ett fynd. En liten skavank, men fin ändå.
Innehållet i min korg från första raiden på Tulavippan i Gagnef. Teve, Alladin, Atos, Kryss och Prick. Ett fat från Gustavsberg har smugit sig med också, namn okänt. Det är nog läge att göra en liten förteckning över dekorerna, och göra en liten lista över det jag letar efter. I Gagnef finns mycket för en sakletare och nästa vecka kan det hända att jag dyker upp på någon av auktionerna under Gagnefs auktionsvecka. Förra årets bom var en fin Rondo-servis från Upsala Ekeby/Gefle, jag orkade helt enkelt inte stanna hela dagen. I år ska jag vara bättre rustad med solstol, matsäck och kamera!
Ett nytt nummer av lokala annonsblaskan har anlänt. 24 annonser om loppisar och auktioner.
Bild från Gustavsbergs porslinsmuseum
Jag missade hela KF-jubileumsgrejen. Jag kom på det försent och jag letade lite förstrött i mina närmaste Coopbutiker, utan resultat. Men efter besöket på Gustavsbergs porslinsmuseum så väcktes suget till liv igen. Det finns en del kvar på Tradera har jag sett, försökte bjuda på ett par, men har inte lyckats ta hem några än.
Det fanns också en liten antikbod i anslutning till Gustavsbergs porslinmuseum. Inriktning porslin från Gustavsberg, men också från Rörstrand, Gefle, Upsala Ekeby. Behöver jag säga att jag hade svårt att slita mig från denna bod? Jag tror mest det var en slags abstinens, det var så länge sen jag rotat i dammiga hörn, prutat på bakluckeloppisar eller kutat som en dåre för att hinna först in till favoritloppisen i stan. Det var en fröjd för ögonen att se enbart fina saker, inget bråte som är i vägen här inte. Allt VAR guld som glimmade. Men ack så dyrt.
Säg en servis och den fanns!
Jag förstår prissättningen i den här typen av antikbod. Det tar ju tid att leta efter det billiga, tid är också pengar. Skulle jag vilja ha en komplett porslinsserie och inte bryr mig ett jota om att leta efter den, ja då skulle jag kunna betala de priser som gavs. Men, i letandet ligger åtminstone hälften av förtjusningen. Så är det bara.
Come to mama! En fin liten tekanna, med ”Fallande löv”-dekoren. En dekor som använts nyligen i en annan färgställning för att fira KF:s 110-årsjubileum. Tänk om denna skulle dyka upp på en loppis en vacker dag? Det vore lycka.
Galejan av Margareta Hennix, 60-tal
En annan ny bekant var Margareta Hennix, hennes färgglada dekorer från 60-70-tal tilltalade mig väldigt mycket. Det är kul att se vad mer som gjorts av Gustavsberg, utöver Stig Lindbergs produktion.
Tyvärr fick vi lite tidsbrist, och missade andra sorteringsförsäljningen, men en sväng hann vi med i antikboden som fanns i anslutning till porslinsmuseet. Mer om det i del III.
En gråmulen vårvinterdag åkte vi till Gustavsberg. Målet var självklart: Gustavsbergs porslinsfabrik och främst dess museum. Det var en hel liten ”by” kring de gamla fabrikslokalerna. Konstutställning, restauranger, bostäder, fik, fabriksförsäljning, antikbod och så förstås museet. Jag är främst en Gefle-samlare nuförtiden, men även jag dras med av Stig Lindbergs snudd på ikoniska formspråk. Det roliga i museets utställning var att få se när formgivarna fick utrymme att vara mer konstnärliga, inte bara formge för massproduktion.
Miniatyrer
Det fanns också ett helt rum med 1900-talsporslin.
I det rummet hittade jag en tekanna som jag verkligen skulle önska fanns på loppis någon vacker dag. Men mer om det i del II och glad påsk till er alla!
Wilhelm Kåge var tydligen konstnärlig ledare på Gustavsberg, läser jag på olika ställen på nätet. Han låg bakom porslin som Pyro och Argenta. Förutom keramik och porslin, fick han även uppmärksamhet för ett antal affischer han designade 1914-1917 åt olika teatrar och utställningar.
Amulett var en serie som gjordes åren 1953-1958 och den särskilda formen och 50-talskänslan var det som gjorde att jag föll för skålen ovan. Det är roligt med folk som känner till lite om det som säljs och skriver små lappar på dem. Nu kan jag mer om Kåge än jag kunde innan, och ännu en pusselbit till svensk designhistoria kring 50-60-talet faller på plats.
Vasen som också finns med på bilden köptes för 18:- vid samma tillfälle. Formen känns väldigt retro, och det var formen jag föll för. Vet inget om vasen, mer än att den har någon siffra instämplad under.