Jag har blivit med Rondo. Det är en serie från Gefle, ritad av Berit Ternell mellan 1958-64 och jag såg den första gången hos Femtiotalsjakten och på auktion i somras. Då, i somras, orkade jag inte stanna kvar hela dan för att se vad servisen gick för. Dessutom hade en hel servis varit lite väl mycket, då var det betydligt trevligare att hitta serveringsdelar ur servisen på loppisrunda tidigare i november. Jag köpte rubbet, förutom en tillbringare som var lite väl repig på utsidan.

Fint som snus. Nu får jag börja servera sås så som sås ska serveras. Med såssnipa.

Armen värker efter den däringa sprutan som alla snackar så mycket om och kompletteras med en extrem trötthet idag. Jag hade tänkt fota lite, men när stativet krånglade blev det hela alltför övermäktigt så jag drack lite glögg och åt lussemuffins istället. Tack vare det blev det ett okej foto ändå, på mina nya, fina glöggmuggar från Bo Fajans. Det är två olika modeller, med lite olika glasyrer, men det känns ändå som om de hör ihop. Färgerna passar bra ihop helt enkelt.

Jag hann i alla fall en vända till pysselbutiken idag också, tanken var att skaffa material till ett armband jag hade tänkt göra, men vips så fylldes varukorgen med material till julkort. Så i år blir det tydligen julkortstillverkning. Det brukar gå i vågor det där, men i år kände jag mig riktigt sugen. Vi får se om det blir några som hinner komma iväg i tid, och hur många jag hinner tillverka. För mig är det viktigt att pyssel är roligt och inte omgärdat med några måsten.

Som så många andra tycker jag att gamla trälådor, sockerlådor och dylikt har en stor dos av charm. De utgör en påminnelse om tiden innan kartonger och plast, innan det blev mer slit och släng och pappersinsamling. Jag tror inte det skulle fungera att återgå till trälådor, men de gamla som finns kvar är kul att ta vara på, som en påminnelse om hur det har sett ut. Och utmaningen är att försöka se nya möjligheter, vad ska förvaras i den här? En blomma? Tidningar? Garn? Ska den stå ute på balkongen för lite mer patina eller ska den få stanna inomhus? Vi får se helt enkelt. Givetvis funderar jag också över vad den en gång haft för funktion, från början.

Länge har jag letat efter en fin gammal kaffekvarn, men med tanke på att det finns rätt många så tycker jag oftast priserna är för dyra. Dessutom har jag varit rätt kräsen med färgerna. Men så snubblade jag över en för 110:- i rätt färgsättning. Den fungerar och är fräsch inuti också men med slitage på rätt ställen för den där patinan som också känns mysig med gamla bruksföremål.

Jag gillar funktion. Jag gillar loppisfynd som jag kan använda. Möt två pallar som med två dagars mellanrum korsade min väg.

Eftersom jag är lite kort i rocken behöver man ibland stå på stol eller stege. Med de här två kan jag faktiskt få både och, antingen eller…eller hur var det nu jag tänkte? Den röda associerar jag väldigt mycket med min farmor ska erkännas. Det var väl därför det blev två pallar och inte bara en som egentligen var behovet.

Jag är bra svag för Brios träleksaker. Det är något med naturmaterial och designen som får mig att bli sugen på att börja samla. Eller åtminstone att förbarma mig över denna lilla svanslösa krabat för 15:- som behövde ett hem.

Jag är svag för plåtburkar, men har insett att det är en sån där grej som det finns hur mycket som helst av på loppisar. Men när jag sprang på denna kakburk för ett tag sen på Hjärta till Hjärta, ja då kunde jag inte låta bli. Tur att det bakas en del kakor nuförtiden. Eller ska det bli en godisgömma?

Spontant var det. Och inte har jag behövt leta särskilt länge. Vips så stod den där, syrran hade korpat den först eftersom hon visste att jag letade efter en Emma-fåtölj med just guldtyget. Nu får jag faktiskt satsa på köpstopp på loppisfronten, jag måste ju hitta placeringar till det jag hittat på sistone. Och även om det är billigt så är det som talesättet brukar säga, många bäckar små.

På sistone har jag köpt en del begagnat material till handarbete och pyssel. Garner, både till virkning och broderi, fina strumpstickor, broderinålar och det slinker gärna med sånt som någon annan lagt ner tid på och sytt eller broderat.


De här kuddarna, särskilt den främre, är exempel på ett sådant fynd. Det är betydligt billigare att förnya soffkuddarna på det här sättet jämfört med att köpa nya på t ex IKEA (som ändå är känt för sina låga priser). Sen är det kul med lite unika kuddar också. Och när jag grävt bland garner och dylikt snubblade jag på ett gammalt syskrin. Mamma har ett liknande.

Den behöver lagas, men att den är lite sliten ger den bara mer härlig patina. Det slank med ett litet kit med broderisax, måttband och fingerborg också, även dem med lite gammal touch. Fint! Hjärta till hjärta är mitt favoritställe, ingen annanstans i Linköping kan man fynda såpass ofta och billigt.

Oh vilken fin! Jag brukar hålla mig rätt lugn när jag ser något jag tycker om på håll, men den här skålen med lock rusade jag faktiskt fram till. Efter lite undersökning när jag kom hem insåg jag att det inte var helt lätt att reda ut det här med Gefle och Upsala-Ekeby, tydligen är inte alltid märkningen konsekvent och det är inte helt lätt att ta reda på formgivarens namn. Jag lyckades inte med den här, den har namnet ”Vinga”, stämpeln Gefle Upsala-Ekeby och verkar vara tillverkad sent 50-tal-tidigt 60-tal.

Den här är däremot märkt enbart UE (Upsala-Ekeby), men mer än så lyckades jag inte luska fram. Den hade en sån vacker blå färg som jag inte kunde motstå. Keramik och porslin är min grej tror jag, det finns så mycket fint!