Vaktkatt

Posted by anna | Fyndat | söndag 3 juli 2011 23:10

Jag nämner pälsbollarna ibland. Di däringa som gärna äter upp mina fina små buketter i de västtyska vaserna. Men som i rättvisans namn faktiskt fanns innan min faiblesse för väst-tysk vasestetik satte igång, så…jag står ut. Med den äran. Här står ena katten och vaktar fynden, i väntan på att jag ska hinna blogga om dem.

Saker som återkommer

Posted by anna | Fyndat | torsdag 16 december 2010 20:58

Den här typen av krukor (har även sett skålar) återkommer på alla möjliga loppisar, men jag ser sällan någon köpa dem. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker de är fula eller fulsnygga. Men jag är givetvis nyfiken på om någon vet deras ursprung?

Rädda Barnen-ljusstake

Posted by anna | Fyndat | fredag 6 augusti 2010 18:00

Det började med en. Sen blev det två. Sen lärde jag mig något nytt när jag snubblade på en tredje på en loppis i Dalarna.

Ljusstaken är tydligen gjord för Rädda Barnen, på undersidan står det Folke Lidell, Vikarbyn. Det enda jag kan hitta på nätet är att Folke Lidell även var med i folkdanslaget på 50-talet. Han var även flygintresserad, denna Folke. För jag gissar att det är samma person som jag får träff på vid mina sökningar på hans namn och orten.

Frågan är då vilket årtionde denna ljusstake hör hemma i? 60-70-80-tal?

För övrigt firas 31-årsdagen med ett besök på Zorngården i Mora. Och spa-besök på söndag.

Spisa Ribb

Posted by anna | Fyndat | söndag 1 augusti 2010 13:00

Byloppisfynd såhär i sommartider. En femtiolapp för Stig Lindbergs klassiker Spisa Ribb får väl ändå anses som ett fynd. En liten skavank, men fin ändå.

Auktionsfynd

Posted by anna | Fyndat | söndag 4 juli 2010 12:31

I värmen är det inte mycket som blir gjort utöver att jobba. Läge att plocka fram fynd som ännu inte visats i bloggen. Sen en tid tillbaka håller jag lite koll på de auktioner som Auktionshuset i Linghem håller i. Det finns ett och annat här hemma som kommer därifrån. Nu senast kom jag hem med två saker…

Stringhyllor till min samling, det börjar arta sig nu, även om jag är rätt noga med att inte betala överpris för något såpass massproducerat som ändå Stringhyllorna är.

Sen ropade jag hem en Amerikakoffert. Eller utklädningsklädeslåda. När jag var liten hade vi alla våra utklädningskläder, dvs tyllgardiner, mammas hemsydda caper i grönt glittertyg och en del annat som var en viktig del av lekarna när jag var barn. Nu har jag en egen koffert, och som bonus var den klädd i gamla tidningar från 50-talet.

Und jetzt…

Posted by anna | Fyndat | lördag 15 maj 2010 11:25

…Deutschland!

På relativt kort tid har en del tyskt dykt upp här hemma efter loppisrundorna. En femtiotalsvas från Fohr keramik, det går t o m att datera den till exakt 1958 i enlighet med etiketten som sitter kvar på vasen. Sen är det en vas från någor som heter Sesam Keramik. Och de två små faten är Bavaria. Tyskarna kan, de också!

Att känna sig lurad

Posted by anna | Betraktelser | söndag 9 maj 2010 14:38

Efter ett antal loppisrundor börjar man lära sig en del om vilken typ av säljare som finns därute. Det börjar märkas att säljare har bättre och bättre koll, vilket vi nog kan härleda till Tradera. Det är ofta man hör repliken ”ja, men på Tradera, då går den där vasen/koppen/väskan/grejen för åtminstone 100:- mer”. Men jag kan också känna att olika typer av loppisar gör mig mer eller mindre tolerant till de olika prisnivåerna. Att antikaffärer är dyra, det förstår jag, där har någon annan letat och luskat fram det den late vill köpa. Att det inte går att pruta på ställen där pengarna går till välgörande ändamål säger sig självt, det känns rätt sniket att göra det. Men så återstår de olika nivåerna av loppisar. Allt från loppisar som tar entré till gårdsloppisen och bakluckeloppisen. Ju mer ”spontant” och ihopkrafsat det hela känns, desto svårare tycker jag det är att motivera ett alltför högt pris. Då ska det gå att tokfynda och pruta, för det viktigaste borde ändå vara att det sker rotation på sakerna, inte att säljarna står på loppis efter loppis utan att kränga en endaste grej.

Men det finns ju lurendrejare, och entusiaster. Lurendrejaren försöker, till varje pris, kränga iväg sina grejer och försöker få köparen att se det som ett fynd, men det lurendrejaren inte berättar är att det han eller hon säljer är en kopia/trasigt/består av delar som ej är original. Då är det betydligt roligare att köpa av entusiasten, som gärna berättar en berättelse om det som säljs, som motiverar ett lägre satt pris med ”det är ju en liten spricka där i glasyren, men den är ju så fin ändå”.

Okej. Det är alltid ens eget ansvar att kontrollera varans skick, granska den noga och sen avgöra om det blir ett köp eller inte. Men lurendrejarna är ändå inte favoriter. Kanske ska jag ta ett rätt så konkret exempel, där jag nyligen själv blev lite lurad.

På loppisen i Cupolen, Folkets park Linköping som besöktes för några helger sen, köpte jag detta Trio-fat från Upsala Ekeby. Fint som snus, men i skumrasket såg jag inte en rätt ful lagning som någon målat över med svart färg på fatets ovansida. Jag kollade verkligen fatet noga, men det var väl i dagsljus det syntes. Till saken hör att mannen som sålde fatet var väldigt noga med att berätta hur bra pris det var, att han egentligen ville ha mer för det osv, och jag borde väl ha varit mer rutinerad eftersom han hade ett helt bord med märkesgrejer men med små ”fel” såsom fel lock, sprickor, m.m. Han visste absolut om lagningen. Och det stör mig nog mest att jag gick på det.

Men, men det blev ett fint fruktfat, när jag väl förlikat mig med tabben. Och till nästa gång synar jag grejerna ännu mer noga, kanske med en medhavd ficklampa?

Retropåskpynt

Posted by anna | Fyndat | onsdag 7 april 2010 18:33

På fina Gustavssons Kuriosa, hittade jag även mitt första påskpynt i lite retroanda. Det roliga var att vi pratade om de olika bloggar som finns ute på nätet inom det här temat, jag rekommenderade förstås Porslinsbloggen. Efter det hittade jag de små tupparna och när jag nämnde Femtiotalsjakten kom butiksägaren fram med en likadan tupp som Libby har. Fnissandes kunde jag ju inte låta bli att köpa den stolta 50-talssmidestuppen som vi tack vare Libby vet kommer från Ystad Metall. Fin blev den också med ett gult ljus.

Det är när såna här saker händer som man stortrivs med att ha en såpass utpräglad hobby ändå, och att man har såna häftiga möjligheter till kontakter, nätverk, research och inspiration tack vare bloggvärlden. Hur gjorde man förr? Hur samlade man och utbytte information på säg…50-talet? 😉

Gustavssons Kuriosa i Linköping

Posted by anna | Fyndat,inspiration | tisdag 6 april 2010 18:17

Slumpen är en sakletares bästa vän. Det var slumpen som gjorde att jag sökte på Svenska Loppisar och råkade hitta Gustavssons Kuriosa på Kagagatan 6 i Linköping. Ännu mer slump var att det faktiskt var öppet när vi svängde förbi. Och vilken butik! Ett fint, medvetet urval av keramik, porslin, glas från 30-40-50-60-70-tal med okej priser. Jag var ute efter en liten vas, till vårens blommor och på Tradera har jag haft ögonen på en väldigt specifik vas. Där fanns inte bara den vasen, utan även en ny bekantskap i keramikvärlden.


En vas, med 60-talskänsla från Törngrens i Falkenberg, ett litet familjeägt krukmakeri som funnits sen 1789 enligt deras hemsida.

Och det ni skymtar i bakgrunden på bild nr 1…är en vas av Mari Simmulson. Här syns den bättre.



Vasen är ur Tulpanserien som Mari Simmulson gjorde åt Upsala Ekeby och deras serie åt 60-talets Coop Forum, nämligen Turitz & Co. Lite samma story som min lila Åhlén & Holm-vas.

Och Gustavssons Kuriosa, dit kommer jag återvända! Jag fick dessutom tips om en privatperson i Östergötland som har en fin-fin Upsala Ekeby-samling, som man kan få komma och titta på. Strålande sakletartider!

Guldkroken i Hjo

Posted by anna | Fyndat | tisdag 26 januari 2010 18:26

Nu har jag detektivat lite igen. Föremålet för undersökningen är den här keramikkannan som fick följa med från ett besök på Erikshjälpen i Norrköping för ett tag sen. Jag hade aldrig sett signaturen förut och givetvis blev det ett antal google-vändor innan jag insåg att signaturen stod för Guldkroken i Hjo. Ett företag som grundades av Bengt och Märta Grunditz 1946. Enligt ett nätforum gjordes husgeråd främst på 40-50-talet och är tydligen lite ovanligt, eftersom deras fokus i produktion egentligen var presentartiklar och prydnadssaker, och idag är även Guldkroken uppköpt av Porslinsfabriken i Lidköping och tillverkar främst kakelugnar. Alla porslinvägar bär till Lidköping…åtminstone i den här delen av Sverige.

Related Posts with Thumbnails
Nästa sida »