Längs med gamla riksettan, invid Tallboda i Linköping ligger detta något bedagade motell i gammal stil. Det går fortfarande att köra fram med sin bil ända fram till sitt rum och estetiken från 50-60-tal finns kvar. Det går även att få en okej bit mat i motellets restaurang. En släkting finns även i Sjögestad Motell som kan stoltsera med att vara Sveriges äldsta motell. Enligt hemsidan byggdes det 1954 och det ska även finnas en del 60-talsinredning kvar i delar av motellet. Tills jag hunnit besöka Sjögestad, bjuder jag på en bild på Motell Filbyter så länge. Har tyvärr ingen uppgift om hur gammalt Motell Filbyter är, men det är väldigt retrofint ändå.

På Bakluckeloppisen i Norrskedika samt Pepparkaksfabriken i början av juli blev det lite köksattiraljer.

En liten brödkorg. Kanske passar det bäst att servera småkakor på den?

Givetvis blev det lite matnostalgi. Reklamblad från 50-talet, kakbok från 1955 och en Husmoderns Köksalmanack från 1942. Lungmos anyone? Jag föredrar nog kakrecepten ändå. Dessutom tycker jag fotona i kakboken är så enormt fina, med sin speciella färgåtergivning.

En postkorg, fick bli en receptkorg istället.

Retrokänsla, men lite mer 70-tal skulle jag gissa. Hållare till mjölkpaketet. Nödvändigt? Jag vet inte, men det känns barndom, smultron med mjölk, på något vis.

Letade efter tips på snabblagad vardagsmat.

Kan det bli bättre?

Det skulle vara rätt trist TV om man fick se alla misslyckade bak och matlagningsförsök som TV-kockarna gjort genom åren, men ibland skulle det ge oss vanliga dödliga lite perspektiv. Som t ex när lakritskolan tvärfastnar på smörpappret…som borde varit bakplåtspapper…och vips får det hamna i soppåsen. Nåja, jag gjorde ett försök i alla fall och det var andra godisförsök som blev desto bättre.

Men det är ändå med enormt stora ögon som jag ser på Leilas jul på TV4+, där hon tar sig tid att göra rätt tidsödande efterätter som jag undrar om någon ens gör nuförtiden. Det räcker ibland med att se Leila göra det och inse, att ja, hon är nog sponsrad av sockerförbundet (eller vad nu de heter) och hela programmet i sig känns som att äta sockervadd. Pastelligt, glittrigt, fint, fluffigt och myspysigt. Hon är lite av vår svenska version av Nigella Lawson helt enkelt.