can I come and see you, now när jag också har en nice dress. Pleeeeease?

Best regards
A.

PS. I don´t smoke. DS.

Nu förstår jag hur jobbigt det måste vara att vara en frusen person. Att ständigt gå och huttra, dra upp axlarna och känna sig spänd och obekväm och aldrig kunna klä sig ”rätt”. Jag vet vänner som fryser fingrarna av sig redan i oktober, medan en annan ständigt glömmer vantar överallt eftersom jag inte känner ett behov av dem förrän det blir väldigt, väldigt kallt. (Jag har t o m försökt bli bättre på att inte slarva bort dem genom att köpa såna där klämmor med gummiband emellan som man har i småbarns overaller, men dem har jag inte kommit igång att använda…än.)

Nu är det väldigt, väldigt kallt. Och jag hoppas att jag ska kunna hålla reda på mina nya fingervantar. Jag är väldigt glad över min nya vinterjacka, som håller värmen precis som man kan förvänta sig. Eftersom jag precis läst ut första delen i P.A Fogelströms serie om Stockholm, Mina drömmars stad, så går jag fortfarande i något slags fördröjd frusenhet i en slags sympati med huvudpersonerna som bodde i dragiga söderkåkar under andra halvan av 1800-talet. Jag är bra glad ändå att jag bor i stan år 2010 när det är såhär kallt, att värmen funkar och tuffar på trots väderomställningar. Tack…industraliseringen?

Så, allt loppisfyndande 2009 har gett massa nya fynd. Men det bästa fyndet var nog ändå min vinterjacka.

Det är hippt med swing! Det är inne med vintagemode från olika decennier och det märktes verkligen när jag senast var i Stockholm. Det syns fler på stan i mer utpäglad 40-50-60-talsstil nu, än när jag bodde där. Och jag blir så glad och inspirerad av att se det, DN skriver artiklar om dansandet, flera kompisar har börjat dansa jitterbugg och ordet second hand blir mer och mer utbytt till ordet vintage. Baksidan är att det ofta innebär prishöjningar också. För tio år sen sålde man bara saker till fullpris, när det var helt och rent, nu är inte ens det ett kriterium som behöver följas för kläder som krängs för ett antal hundralappar.

Och åh vad jag ibland önskar att jag hade mer mod. Mod att sticka ut mer som de fina damerna i Stockholm. Mitt intresse för 40-50-talsstil väcktes främst tack vare musiken. Då främst swingjazz. Jag och en kompis såg Swing Kids 1993 och blev totalfrälsta. Vi lyssnade på musiken, sneglade på Glenn Miller Café, Nalen och Fasching i Stockholm och lovade att ”dit ska vi gå när vi blir 18″. Men detta var innan internet slagit igenom på allvar, det fanns inte samma uppsjö av inspiration och möjlighet att hitta likasinnade. För mig stannade det hela vid en speciell vurm för 40-50-talet, som senare kom att handla mer och mer om inredning och design också. Inte bara kläder.

Det som är svårt är att hålla mig till ett och samma decennium, jag vill köra på 40-talskläderna från Swing Kids, frisyrerna från Mad Men (60-tal) och så toppar jag gärna det med 50-talsdesign på porslin och en och annan möbel. Det kanske kan uppfattas som en aning, rörigt?

Under tiden, medan jag samlar mer mod, letar jag inspiration. En hemsida jag snubblat över senaste tiden är fantastiska Queens of Vintage. En favorit, som syns på skärmdumpen nedan, är en finsk tjej som verkligen är stilsäker. Hennes outfits på Flickr, bräcker Sofi Fahrman och co flera gånger om.

Tjejen hittar ni här!. Tyvärr var det ett tag sen hon uppdaterade nu.

Om det nu var någon som undrade varifrån pyssligheten kommer, eller om man kan ärva pysslighet så kan jag intyga att den kommer från mor min i mitt fall. Titta bara vilken fin, stickad basker jag fick med posten häromdan. Här hemma går jag nu under smeknamnet Anna Kantarell, och det tar jag faktiskt bara som en komplimang. Jag blir alltid glad när jag ser kantareller i svampbacken.

Det är inte pga alltför mycket exponering av 50-talets bild av kvinnor med vippiga klänningar som jag är extra förtjust i klänningar den här hösten. Det är för mig delvis ett sätt att förlänga sommaren, dels tycker jag det är det absolut bekvämaste plagget. Ever. Eller okej, byxdress är väl i samma genre, hela klädseln i ett och samma plagg, men…näe byxdress kommer aldrig ta över min garderob.

Någon mer klänning ska garderoben utökas med under hösten, men jag kan inte bestämma mig riktigt. Det finns alldeles för mycket fint, och det för inte vara FÖR fint, eftersom det ska funka till vardags. Jag drömmer mig bort på shoppingsajterna en stund…och tänker, att med tjocka strumpbyxor så borde jag klara mig rätt länge utan att behöva plocka fram jeansen när frosten börjar nypa en i kinderna.