Ehum. När nu Designtorget börjat sälja nya prylar med Marianne Westmans Picknickmönster, ja då är det svårt att motstå. Lägg till en presentcheck på redan nämnd butik. Ja, då är det klart samlingen utökas med en tygkasse.

Det fanns också en liten antikbod i anslutning till Gustavsbergs porslinmuseum. Inriktning porslin från Gustavsberg, men också från Rörstrand, Gefle, Upsala Ekeby. Behöver jag säga att jag hade svårt att slita mig från denna bod? Jag tror mest det var en slags abstinens, det var så länge sen jag rotat i dammiga hörn, prutat på bakluckeloppisar eller kutat som en dåre för att hinna först in till favoritloppisen i stan. Det var en fröjd för ögonen att se enbart fina saker, inget bråte som är i vägen här inte. Allt VAR guld som glimmade. Men ack så dyrt.

Säg en servis och den fanns!

Jag förstår prissättningen i den här typen av antikbod. Det tar ju tid att leta efter det billiga, tid är också pengar. Skulle jag vilja ha en komplett porslinsserie och inte bryr mig ett jota om att leta efter den, ja då skulle jag kunna betala de priser som gavs. Men, i letandet ligger åtminstone hälften av förtjusningen. Så är det bara.

Det vimlar av olika märken inom Rörstrands produktion, en del är svåra att hitta någon slags information om. Det finns särskilt många som påminner om det Marianne Westman har gjort, och det förstår jag, för hon är en väldigt duktig formgivare. Den här karotten hittade jag på Bakluckeloppisen i Norrskedika, och efter lite prutande blev den min för 130:-. Kan det vara 60-tal? Jag gillar färgsättningen, den passar mig utmärkt!

Den är så fin, så fin. Söt som socker. En sockerskål från Rörstrand, med dekoren Mon Amie. Min första del av servisen som är en av mina absoluta favoriter.

Det är bestämt nu att det blir bakluckeloppis redan nu på onsdag 16-20 i Folkets park, Linköping. Vädret verkar bli okej (uppehåll) så vi chansar. Idag har jag köpt frystejp för att göra prislappar och funderat över vad jag ska sälja utöver det jag redan har bestämt. En tanke är att försöka bli av med lite pysselprylar, scrapbookingsaker, pärlor och lite annat, som borde kunna vara säljbart om man hittar rätt köpare. Vi testar helt enkelt. 50:- och fyra timmar av ens tid kan det vara värt. Det ska bli väldigt intressant att stå på andra sidan loppisbordet för en gångs skull.

På bakluckeloppisen i Norrskedika hittade jag en vas som verkligen gav mig 50-talsvibbar. Mönstret, färgerna och formen lockade mig direkt och efter några lovar runt loppisståndet så slog jag till. Lite research har gett mig information om att Kaskad, som vasen heter, finns i lite olika utföranden. Två sorters vaser och några skålar. ALP står för AB Lidköpings Porslinsfabrik och grundades 1892 och hade redan i 1900-talets början kontakt och samarbete med Rörstrand. De blev ett och samma företag efter att Rörstrand flyttat sin verksamhet till Lidköping under slutet av 30-talet. ALP fanns kvar som varumärke ett tag till innan det 1943 blev en del av det gemensamma varumärket Rörstrand. Det jag funderar över när jag läser om det på Rörstrands museums hemsida är om inte min vas är tidigare än 50-tal i så fall, eftersom det enbart står ALP på den? Och vem kan ha designat den?

Nyfiken i en strut.

Vissa saker springer man inte bara på av en slump längre. Tyvärr. Marianne Westmans porslin från Rörstrand är svårt att fynda nuförtiden. Priserna trissas upp på Tradera, i antikbutiker får man ge 350-450:- för en tekopp med fat. Men om jag får önska fritt så skulle jag vilja ha åtminstone två stycken tekoppar med den runda formen på koppen ur Rörstrands Mon Amie-serie. Det sägs att Marianne Westman fick sin inspiration till blommorna från en regnig midsommarafton och kanske finns det mer information om hennes konstnärskap på Leksands konstmuseum i sommar? Det är en utställning jag tänkt besöka i alla fall.

Gissa om jag blev glad när jag läste hos Husmusen, att Rörstrand återlanserar Marianne Westmans klassiska porslinsserie Mon Amie! Tydligen ska den börja säljas v 17 i butiker och det ser jag verkligen fram emot. Några tekoppar vore inte helt fel, så att man kan bjuda på ett extra fint tekalas! Att det är en favorit avslöjas t o m i designen på denna blogg…

Den här kannan är verkligen ett fynd. 40:-, med mina färger, funktionell dvs jag använder den faktiskt också och den gör mig glad! Kan prylar göra en glad? Ja, faktiskt.

Den är inköpt på Tulavippans loppis i Gagnef i somras och det är tydligen en Rörstrand kanna i serien Dalia.