Innehållet i min korg från första raiden på Tulavippan i Gagnef. Teve, Alladin, Atos, Kryss och Prick. Ett fat från Gustavsberg har smugit sig med också, namn okänt. Det är nog läge att göra en liten förteckning över dekorerna, och göra en liten lista över det jag letar efter. I Gagnef finns mycket för en sakletare och nästa vecka kan det hända att jag dyker upp på någon av auktionerna under Gagnefs auktionsvecka. Förra årets bom var en fin Rondo-servis från Upsala Ekeby/Gefle, jag orkade helt enkelt inte stanna hela dagen. I år ska jag vara bättre rustad med solstol, matsäck och kamera!

Ett nytt nummer av lokala annonsblaskan har anlänt. 24 annonser om loppisar och auktioner.

Rätt ofta dyker det upp fiskfat på loppisar och antikbodar. Många av dem är också signerade ”Gabriel”. Gabriel keramik är tydligen ett företag nere i Timmernabben, Småland och finns kvar även idag även om det nu mest tillverkas kakelugnar. Det har varit väldigt svårt att få någon rätsida på datering av dessa fiskfat, men färgerna jag sett dem i, känns oftast väldigt 50-60-tal. Milda mintgröna, lila och gula toner. Men vad vet jag, jag tycker det är fint och funderar lite på om man använde det till att ha fisk på eller om man använde det för att göra aladåber där fatet gav form och mönster till aladåben. Vad vet jag? Vet ni?

På vägen hem från Dalarna i julas fick jag 20 minuter och 160:- budget på favoritstället Tulavippan. Det är fascinerande hur snabbt man ändå kan scanna av den mängd med hyllor som finns där. Jag har börjat lära mig vad jag ska titta efter och vad som kan lura ögat ibland.

Det blev i alla fall en liten lampa…

Och sex stycken fina små Gefle-assietter, till min tallrikssamling. Den här gången var det dekoren Ruter som blicken fastnade vid. Ruter är tydligen Helmer Ringströms skapelse och dekoren hängde med åren 1957-1970.

Nästa steg i mitt tallrikssamlande är faktiskt att sälja av dem jag inte ”behöver”, eftersom mitt mål är att ha två fina exemplar av varje. Men det får bli när jag känner mig lite mer komplett i antalet dekorer som ryms i min spretiga, men fina samling.

Wilhelm Kåge var tydligen konstnärlig ledare på Gustavsberg, läser jag på olika ställen på nätet. Han låg bakom porslin som Pyro och Argenta. Förutom keramik och porslin, fick han även uppmärksamhet för ett antal affischer han designade 1914-1917 åt olika teatrar och utställningar.

Amulett var en serie som gjordes åren 1953-1958 och den särskilda formen och 50-talskänslan var det som gjorde att jag föll för skålen ovan. Det är roligt med folk som känner till lite om det som säljs och skriver små lappar på dem. Nu kan jag mer om Kåge än jag kunde innan, och ännu en pusselbit till svensk designhistoria kring 50-60-talet faller på plats.

Vasen som också finns med på bilden köptes för 18:- vid samma tillfälle. Formen känns väldigt retro, och det var formen jag föll för. Vet inget om vasen, mer än att den har någon siffra instämplad under.

Det är inte äkta Nils Johan-bestick utan billiga kopior. Men det funkar ändå eftersom besticken ska fungera som rekvisita till fotografering i retrostil. Jag tycker de är fina!

Blev supersugen på färgglada glaskopparna med plasthållare när jag läste om fyndet som Sabila gjort för ett tag sen. Tänkte, att det kan vara en sån där grej man letar efter när man är ute på loppisar.

Det var visst inte så svårt att hitta dessa färgglada karameller. Det enda var att jag insåg att hållarna är av olika storlek, dvs det finns två modeller som inte passar ihop. Så den gröna är av udda sort. Men annars så hittade jag enstaka koppar för en tia styck på Tulavippan, och kannan med fyra koppar på en loppis i Djurås för 75:-. Fyndandet underlättades eftersom jag hade med min falkögda vän L, som är en fena på att se ”rätt” saker på dignande loppisbord. Tack L!

Är det 70-tal? Det känns så på färgerna…

Den är på gränsen mellan kitsch och inte kitsch. Och egentligen, vad ska jag med ännu en ljusstake till? Det är lite som när man är på IKEA så kommer man alltid hem med ännu mer värmeljus. När jag går på loppis så slinker alldeles för ofta en ljusstake med också.

Nu har jag tagit mig tid att fota sommarens första loppisfynd. Premiären skedde på Tulavippan i Gagnef, Dalarna. Stället i sig är ett fynd vi gjorde förra året. Vem som helst kan hyra in sig på en hylla eller två (eller ännu mer om man så vill) och sälja allt mellan himmel och jord. Det finns allt från barnstolar, lego, fiskedrag, kläder till nyproducerade plastmattor och handgjorda halsband. I år tyckte jag dock det var lite mindre möbler och lite mer allmänt pryttel som inte har något direkt värde, inte ens som bruksföremål. Ett finare ord för skräp, helt enkelt. Men det är fortfarande värt ett besök, och jag kom ju hem med några småsaker, kopparna här ovan är det första jag fotat. Det stod 60-tal på prislappen, men känns inte dekoren lite mer 70-tal? De är märkta Hackefors porslin, dvs en liten porslinsfabrik som fanns strax utanför Linköping innan det köptes upp av först Hackmans. Nu tillhör det dock Porslinsfabriken i Lidköping. Tyvärr har jag inte hittat den här dekoren någonstans för att kunna datera den, någon som vet något mer om den?

Vi trotsade dimma och de 12 minusgraderna och begav oss några kilometer söder om Leksand. Det vankades besök på vår nya loppisfavorit Tulavippan i Gagnef, en upptäckt vi gjorde i somras. Där säljer folk sina prylar, man hyr in sig på en hylla eller två och det finns alltid något att fynda, även om man inte trott det innan. Det gäller bara att ha tid att gå några varv och det är bra att ha något att fokusera på, som t ex jag letar efter guldspegel och fina ramar, för då letar man bättre än om man bara tittar totalt planlöst.

Efter två varv kom jag hem med en ”kast”, en riktig sådan, med namnet på typen som legat i lådan på det tryckeri som använt lådan. Typografinörderi på hög nivå. Kanske blir det något att hänga på väggen, eller kanske göra ett eget bord av den…jag ska nog fundera ut något bra!

Länge har jag letat efter fina kryddburkar. Oftast finns det hela set, men glad blev jag när jag i somras sprang på en loppis där man kunde välja vilka burkar man ville köpa. Setet var ändå redan uppsplittrat. I set finns ofta massa kryddor som jag ändå inte använder så jag valde ut kardemumma och kanel, för det vet jag att jag använder! Färgsättningen passade mig bra också